Pudel

Pudel är en hundras från Frankrike. Den finns i fyra storlekar: toypudel, dvärgpudel, mellanpudel och storpudel, som alla räknas till rasgruppen sällskapshundar. I en undersökning 2012/2013 utnämndes pudeln till världens tredje populäraste hundras. I USA toppade pudeln listan över de populäraste hundraserna från 1960 till 1982. Pudeln var ursprungligen en vattenapporterande jakthund. Den har även använts som tryffelhund och cirkushund men används numera främst som familjehund. Rasen har en lång historia som är gemensam med vattenhundarna; tyskans pudelhund ("plaskhund") är ursprungligen en översättning av latinets canis aquaticus. Det finns olika teorier om denna hundtyps uppkomst men man tror att den mest troligt uppkommit någonstans i Medelhavsregionen någon gång under medeltiden. Pudeln och vattenhundarna är rikligt avbildade sedan 1400-talet. I skrift kan de spåras till 1200-talet, men är första gången beskrivna på 1500-talet. Pudeln är känd för sin intelligens och sitt glada lynne. Den är lättlärd och framgångsrik i flera hundsporter såsom agility, lydnadsprov och bruksprovsgrenarna sök och spår. Hundrasen känns lättast igen på sin ulliga päls, som förekommer i olika färger och som traditionellt har varit lejonklippt, men som finns i ett flertal frisyrer. Pudlar som inte deltar på hundutställning är i allmänhet klippta i lättskötta vardagsfrisyrer. Pudeln skall vara harmoniskt och proportionerligt byggd, med lätt och fjädrande gång, en hund helt utan framavlade extrema drag. De små varianterna har samma standard som de stora och får inte ha drag av dvärgväxt. Pudeln räknas som en jämförelsevis frisk ras. Pudeln har ibland förknippats med häxkonst och magi. Mest känd är pudeln i Goethes Faust som förvandlas till Mefistofeles. Det är härifrån uttrycket pudelns kärna kommer. Pudeln förekommer även i påfallande många andra talesätt. Till de mest kända hör luspudel, klok som en pudel och göra en hel pudel.

Historia

Rashistoria och ursprungsland

Redan under början av 1800-talet hade britterna börjat tala om the French poodle, äldsta skriftliga belägget är från 1818. En teori är att uttrycket uppkom då återvändande soldater tog med sig franska pudlar hem i samband med Napoleonkrigen. De tidigaste pudlarna som fördes in i en stambok var sex pudlar som listades i brittiska The Kennel Clubs första stambok 1874, året efter att kennelklubben bildades som världens första. Den första rasklubben för organiserad avel med pudlar bildades redan år 1876 i England, bara två år efter att kennelklubben bildats. Därefter följde Tyskland 1893. Storbritannien och Tyskland är därmed de faktiska ursprungsländerna för den moderna rasen pudel. Under några år i början av 1900-talet splittrades den brittiska pudelklubben i två, en för snörpudel och en för ullpudel. Först 1910 enades de igen och skrev en gemensam rasstandard. I Tyskland har det inte funnits någon samlande nationell rasklubb; pudelaveln har varit delad på tre klubbar oavsett storlek ända fram till 1982, då det bildades en fjärde. Alla fyra är anslutna till den tyska kennelklubben Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH). 1922 startades två pudelklubbar i Frankrike, en i Paris och en i Strasbourg, dessa klubbar bildade 1936 en nationell rasklubb. Samma år tillkom den franska rasstandarden. Brittiska The Kennel Club har aldrig varit med i den internationella hundorganisationen Fédération Cynologique Internationale (FCI) och under nazitiden var den dåvarande tyska kennelklubben inte heller medlem i FCI vilket kan ha bidragit till att Frankrike 1936 erkändes som pudelns hemland. Detta innebär att det sedan dess är den franska pudelklubben (tidigare Club du Caniche de France, numer Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau) som har ansvaret för den rasstandard som gäller för alla kennelklubbar som är anslutna till FCI.

Pudeln i historiska källor

Pudelns historiska ursprungsland är omtvistat. Inte bara Tyskland och Frankrike, utan även Ryssland och Iberiska halvön har förts fram som stamort. Den ryska hypotesen är dock tveksamt underbyggd, se nedan under Spridning och popularitet. Mest troligt är att rastypen uppkommit i medelhavsländerna någon gång under medeltiden och därifrån spritts över Europa. För att få en uppfattning om rastypens historia har kynologer använt sig av hundavbildningar i konstverk samt skriftliga källor.

Tidiga avbildningar

Historiska konstverk vittnar om att pudelliknande hundar redan under senmedeltiden var kända och spridda över stora delar av Europa. Från 1400- och 1500-talen finns pudelliknande hundar som återkommande motiv i konsten i både Väst- och Sydeuropa. Det är på lejonklippningen eller den ulliga pälsen de har identifierats. Bland andra hundar kan man urskilja en som är slående lik en pudel på en av målningarna i sviten om Griselda, den trogna från Boccaccios Decamerone (jämför med talesättet pudeltrogen nedan). Den målades på 1490-talet av en okänd mästare verksam i den toskanska staden Siena. Tidigare har den målningen tillskrivits Pinturicchio från Perugia i Umbrien. Ännu mer slående lik en pudel är hunden på florentinaren Benozzo Gozzolis Sankt Augustinus avresa till Rom från 1464–1465. Pudelhundar förekommer på flera träsnitt och etsningar av tysken Albrecht Dürer, till exempel på Riddaren och knekten (1496–1497). 1470 målade florentinaren Francesco Botticini De tre ärkeänglarna med Tobias med motiv från den apokryfiska berättelsen om Tobit som hade en trogen hund, här avbildad som pudelliknande. Tidiga pudelmålare var även flamländaren Hans Memling med Batseba i badet (1484) samt den okände målaren av Bröllopet i Kana från 1550-talet. Denna målning tillskrevs tidigare Hieronymus Bosch men man har upptäckt att den är målad av en efterföljare. Från 1526 är tysken Hans Burgkmairs träsnitt i serien Kejsar Maximilian I:s triumftåg, där man ser en glatt skuttande pudelhund i den trötta trossen. 1540 målade den tyske konstnären Lucas Cranach den äldre sin Jaktscen nära Hartenfels' slott där en lejonklippt vit pudelliknande hund syns tillsammans med många andra hundar.

Etymologi och skriftliga källor

Lejonklippta vattenhundar (canis aquaticus) beskrivs för första gången 1553 av den schweiziske zoologen Conrad Gesner i Icones animalium quadrupedum viviparorum et oviparorum. Gesners källa var Elisabet I av Englands livmedikus John Caius. John Caius beskrev vattenhunden utförligare när han 1570 publicerade det första försöket att systematisera olika hundtyper, De Canibus Britannicis, översatt till engelska 1576 (Of Englishe Dogges). Där använder han benämningen vattenspaniel och nämner hur han beskrivit lejonklippningen för Gesner. Han hänför vattenspanieln tillsammans med landspanieln och settern till fågelhundarna och betonar även vattenspanielns förmåga som finder (sökhund). Så tidigt som 1621 ger den brittiske författaren och officeren Gervase Markham (cirka 1568–1637) en närmast modern rasbeskrivning av the Water Dogge i Hungers Preuention or the whole Arte of Fowling by Water and Land:

Märkligt nog är det på engelska en hund första gången kallas puddle i skrift 1643. I en pamflett om engelska inbördeskriget diskuterar två hundar det politiska läget. Den av hundarna som kallades puddle var tysk, kunde många konster och tillhörde prins Rupert av Pfalz, systerson till Karl I av England. Ordet puddle härstammar via medelengelskan från tyskans pfudel och har samma betydelse – pöl, särskilt lerpöl. Ordet pudel kommer från tyskan. På tyska härleds rasnamnet pudel från det lågtyska verbet pudeln som betyder plaska. Pudel är en förkortning av pudelhund, i direktöversättning plaskhund. Av verbet pudeln har dialektalt på tyska bildats substantivet pfudel med betydelsen pöl (vattenpuss). Första gången ordet pudelhund är belagt på tyska är 1678, som tysk översättning av latinets canis aquaticus (vattenhund). Det är vad pudelhund syftar på från början – rastypen vattenhund. Jämte latinets canis aquaticus, engelskans water dog och tyskans pudelhund, finns på franska två beteckningar för rastypen, en som syftar på hårlaget – barbet – och en som syftar på det viktigaste jaktbytet – caniche. Första gången barbet omnämns som just storpälsad vattenapporterande jakthund är 1560 i jakthandboken La vénerie av Jacques du Fouilloux (cirka 1521–1580). På italienska heter pudel alltjämt barbone, vilket liksom det franska barbet helt enkelt syftar på den rikliga pälsen. Barba (italienska) och barbe (franska) står för skägg, samma ordstam som i barberare. Enligt en annan teori kan barbet istället härledas ur det franska verbet barboter som likt tyskans pudeln betyder plaska i vatten. Det nuvarande franska rasnamnet caniche är en kortform av chien canard – vilket betyder andhund. Första belägget av caniche är från 1743 syftande på en tik av hundtypen barbet, vilket då blev synonymt med caniche men som är en betydligt äldre benämning. Äldsta belägget på franska av en hund kallad barbet är från slutet av 1200-talet i en version av djur-eposet Roman de Renart. Att jämföra med lågtyskans pudel – plaska och tyskans pfudel – pöl, finns på franska talesätten "crotté comme un barbet" och "mouillé comme un barbet" ("snuskig som en barbet" respektive "våt som en barbet").

Släktskap

Pudeln är nära besläktad med raser från olika hörn i Europa: irländsk vattenspaniel; lagotto romagnolo (norditaliensk vattenhund; vattenhund från Romagna); barbet (fransk vattenhund); perro de agua español (spansk vattenhund), portugisisk vattenhund (cão de agua portugués) och wetterhoun (frisisk vattenhund), som alla räknas till sektionen vattenhundar i rasgruppen stötande och apporterande hundar enligt FCI:s indelning. Numer har pudeln och vissa övriga vattenhundar (barbet, portugisisk vattenhund, perro de agua español och wetterhoun) en gemensam rasklubb i pudelns hemland Frankrike, Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau. Till de närbesläktade raserna hör även perro de agua del cantábrico (kantabrisk vattenhund), american water spaniel, den engelska curly coated retrievern och den australiska Murray River Retrievern, liksom de utdöda Tweed Water Spaniel och English Water Spaniel. Tryffelhunden lagotto romagnolo är lite av ett särskilt kapitel. På det lokala språket romagnolo kallades den innan rasklubben bildades 1988 helt enkelt för càn lagòt (vattenhund). Hundtypen räknades också in under samlingsbeteckningen barbone, det italienska namnet på pudeln. Tryffelhunden beskrevs 1879 av den brittiske författaren Vero Shaw i standardverket The Illustrated Book of the Dog som "nothing more or less than a bad small-sized Poodle" (varken mer eller mindre än en dålig pudel av mindre storlek). När det gäller vilka ursprungliga hundtyper som gett upphov till dagens vattenhundar och pudlar finns det två huvudteorier. Enligt den dominerande teorin härstammar de från de tidiga braquehundar, som gett upphov till både dagens stående fågelhundar, dagens stövare och dagens spaniel. En kortklippt storpudel liknar påfallande mycket en stövare till exteriören. Den ulliga pälsen skall ha kommit från inkorsning av ullhåriga vallhundar av centralasiatiskt ursprung, som kommit till Syd- och Mellaneuropa med ostrogoter under folkvandringstiden (400-talet – 550-talet); med magyarer till Ungern på 800-talet och möjligen med morer till Iberiska halvön på 700-talet. Till stöd för den morisk/iberiska teorin brukar anföras att det engelska spaniel (som i vattenspaniel) är en översättning av den medeltida franskans espaignol eller espaigneul i betydelsen spansk hund. Det förekommer första gången i skrift i Geoffrey Chaucers The Wife of Bath's Tale cirka 1386, en tid då de brittisk-iberiska handelsförbindelserna var livaktiga. Innan rasklubben för perro de agua español bildades 1980 kallades hundtypen för Turcos Andaluces, men ursprunget till den beteckningen är oklar. Turco kan ibland beteckna muslimer i allmänhet på spanska. Under Kalifatets tid var handeln med Levanten över Medelhavet livlig. Vaga kopplingar har gjorts till hundtypen Canis Turkus som omtalades i det forna Mesopotamien. Den portugisiska motsvarigheten till Jordbruksverket, Direcção Geral de Alimentação e Veterinária (DGAV), hävdar bestämt att den portugisiska vattenhunden har sin härstamning därifrån. Ytterligare en länk till iberiskt ursprung kan vara den nederländska vattenhunden wetterhoun vars typ sägs ha en månghundraårig historia och delar av dagens Nederländerna och Belgien hörde till Spanska Nederländerna från 1556 till 1713 och även innan dess var handelsförbindelserna med Iberiska halvön livliga.

Pudel och vallhundar

Enligt den andra teorin härstammar vattenhundarna främst från vallhundarna. Såväl perro de agua español som Frankrikes barbet har för övrigt använts till att valla får. På motsvarande vis har den ungerska vallhunden puli också använts till vattenapportering. Pudelns förtjusning i att upprymt springa i stora cirklar anses vara ett möjligt vallhundsarv. Denna ursprungliga centralasiatiska vallhund representeras idag av den tibetanska terriern (trots sitt västerländska namn är den inte någon terrier; i hemlandet Tibet kallas den för övrigt dhokhi apso – utomhushund). Den mest kända av dessa vallhundsraser är pulin.

I Tyskland finns schafpudel (i översättning vallpudel eller herdepudel), en ålderdomlig vallhund som inte är erkänd som självständig ras. Den står nära den holländska vallhunden schapendoes liksom den polska polski owczarek nizinny (PON). Dess eventuella släktskap med den tyska pudeln är okänt, men den nämns ofta tillsammans med pudeln i hundlitteraturen. I den tyske zoologen Ludwig Reichenbachs bok Der Hund in seinen Haupt- und Neben-Racen (1836) nämns schafpudeln som en variant av den "egentliga pudeln". Fortfarande 1895 kunde den franske veterinären och professorn Charles Ernest Cornevin (1846–1897) i sin Traité de zootechnie spéciale räkna schafpudeln som en "underras" av pudeln och den tyske kavallerikaptenen och kynologen Max von Stephanitz (1864–1936) menade så sent som 1921 i Der Deutsche Schäferhund in Wort und Bild att det fanns ett släktskap. I deltaområdet Camargue i södra Frankrike finns vallhunden berger de Crau vars exteriör och päls är mer lik pudelns. Berger de Crau är inte heller erkänd som egen ras, men hundar av denna typ har använts vid återskapandet av barbeten som inleddes på 1970-talet. I äldre kynologisk litteratur görs inte alltid skillnad på pudel/barbet och vallhundar med liknande drag. 1751 beskrivs pudeln tillsammans med vad som kan vara puli av den tyske kynologen Carl von Heppe (1686–1759):

Detta räknas som den första beskrivningen av pulin. Ursprunget till namnet puli, som förekom i skrift första gången 1765, tros vara pudli, ett av de ungerska namnen på pudeln. Det ungerska ursprunget upprepas av den tyske naturvetenskapsmannen Johann Georg Krünitz (1728–1796) i hans omfattande ekonomiska encyklopedi i en volym som utkom först efter hans död 1811. Också han anger att pudel är liktydigt med barbet.

Det var den med von Heppe samtida tyske jaktförfattaren Heinrich Wilhelm Döbel (1699–1746) som i sin Jäger-Practica (1754) först framförde teorin om pudelns och vattenhundarnas asiatiska ursprung. En tredje tysk jaktskribent från samma tid, Johann Friedrich von Flemming (1670–1733) skriver i Der vollkommene teutsche Jäger utgiven 1749 om vattenhunden som en korsning mellan hound och den lurviga vallhunden budel; dessa klipps på delar av kroppen för att simma bättre; fransmännen kallar dem barbet:

Pudel och barbet

Hur de olika typerna av vattenhundar skiljts åt och blivit raser i modern mening är en lång process, där lokala egenheter renavlats. En process som fullbordades först i och med att rasstandarder och stamböcker upprättades under 1800- och 1900-talen. I ett lexikon om jakthundar från 1803, The Sportman's Cabinet av engelsmannen William Taplin (cirka 1740–1807), är det tydligt att författaren inte gör skillnad på vattenspanieln på Brittiska öarna och på den franska motsvarigheten som han också kallar vattenspaniel. Den svenske naturforskaren Sven Nilsson jämställer i Skandinavisk fauna 1820 pudeln med vattenhunden, canis aquaticus och barbet. Barbet och caniche användes i Frankrike som synonymer för samma slags hund ända till de första hundutställningarna i slutet av 1800-talet. Mot slutet av 1600-talet definieras barbeten närmare av de första franska lexikograferna. I Dictionnaire universel 1684/1690 (postumt) beskriver Antoine Furetière barbet som lockhårig jakthund och i första upplagan av Franska Akademins ordbok Dictionnaire de l'Académie française 1694 beskrivs den som lockhårig vattenhund. Begreppssamlaren François-Alexandre Aubert de La Chesnaye Des Bois (1699–1784) skriver 1759 i Dictionnaire raisonné universel des animaux om hur barbeten lejonklipps för att klara vattenarbetet. Även den franske advokaten Jacques Lacombe (1724–1811) beskriver i sin Encyclopédie méthodique 1794–1795 barbeten som en lurvig, vattenapporterande jakthund som klipps på delar av kroppen. Den italienske abboten Francesco d’Alberti di Villanuova (1737–1801) definierar 1771 i Nuovo dizionario italiano-francese italienskans barbone (pudel) som översättning av franskans barbet. Sin första utförliga beskrivning som jagande vattenhund får barbeten i volym 5 av Georges-Louis Leclerc de Buffons stora naturalhistoria Histoire naturelle, générale et particulière 1755. Buffon skriver att barbeten skiljer sig från spanieln genom storleken och sin rikliga, lockiga päls. Han skriver också att den finns som större och mindre och att den ursprungligen kommit från Nordafrika via Spanien. Det är Buffon som är upphovsman till teorin om det nordafrikanska ursprunget, som skäl anger han att hårlaget skulle höra hemma i det klimatet. Barbeten av idag (även kallad epagneul barbet, barbet spaniel och fransk vattenspaniel) kan beskrivas som en oförädlad pudel, eller en pudel som rekonstruerad lantras. Den räddades från att dö ut på 1970-talet, när entusiaster påbörjade målinriktad avel med de sista spillrorna för att restaurera rasen. Mot slutet av 1800-talet kunde den ställas ut som självständig ras, men under 1900-talet höll den på att falla i glömska. Så sent som 1932 beskrevs den dock av Carl O. M. P. Leuhusen (1894–1969) i det svenska hundlexikonet Rashundar i ord och bild. Liksom pudeln har den främst använts som vattenapporterande jakthund.

Pudelkorsningar

Erkända raser

Bichon. Barbeten anses tillsammans med den mycket gamla italienska dvärghunden malteser vara ursprung till de olika dvärghundarna av bichontyp (bichon frisé, bichon havanais, bolognese, coton de tuléar, löwchen och russkaja tsvetnaja bolonka). Dessa kallades ursprungligen för barbichon, det vill säga liten barbet och har även de medeltida anor. Odis är en ukrainsk hundras som började avlas fram på 1970-talet genom korsningar av dvärgpudel, malteser och foxterrier. Pudelpointer är en stickelhårig stående fågelhund, framavlad på 1880-talet av den tyske baronen Sigismund von Zedlitz und Neukirch (1838–1903), delvis med inkorsning av pudlar. När man korsar en släthårig hund med en ullhårig så kan man få en stickelhårig. Griffon à poil laineux (griffon Boulet) är ytterligare en stående fågelhund som avlats fram med inblandning av pudel/barbet och som i sin tur använts vid restaureringen av barbeten. Enligt vissa teorier uppkom den stickelhåriga griffontypen som helhet på 1600-talet genom korsning mellan barbet och braquehundar.

"Designhundar"

Designhund är en beteckning på olika pudelkorsningar. Då pudeln inte fäller, vilket ofta missförstås som allergivänligt, korsas den gärna med andra raser för att föra vidare denna egenskap, vilket inte alls är något säkert resultat. Pudelkorsningar får lätt ett valpliknande eller gosedjursliknande, fluffigt utseende och forskning om relationen mellan människor och hundar visar att människor tilltalas av hundar som har ett valpliknande utseende. Cockerpoon och labradoodlen var 2025 båda bland de femtio mest populära "raserna" i Sverige enligt Jordbruksverkets statistik. Av pudelvarianterna är det bara dvärgpudeln som är vanligare än labradoodeln.

Cockerpoo (eller cockapoo) är en populär korsning mellan cocker spaniel/amerikansk cocker spaniel och pudel, från början en amerikansk idé. Labradoodle är en korsning mellan pudel och labrador retriever. Idén föddes i Australien 1989 för att få fram en ledarhund för allergiker. Labradoodle används även som service- och terapihund. En undersökning har visat att labradoodeln har samma mängd allergener som andra typer av hundar. Samtidigt hör både labradoodeln och cockerpoon till de "raser" som har högst veterinärkostnader. Labradoodelns skapare Wally Conron (född 1933) har uttalat ånger då idén lett till oseriös avel i syfte att producera många valpar till höga priser.

Övriga blandraser

Silkespudeln finns inte. Att kalla en hund så är ett klassiskt bondfångeri av hundskojare för att kränga dvärghundar av blandras.

Spridning och popularitet

Genom flera århundraden var barbeter och pudlar populära hos franska regenter. Både Henrik II, regent 1547–1559 och Henrik IV, regent 1589–1610, är omtalade för att ha använt barbeter vid fågeljakter. Lejonklippta småbarbeter/småpudlar var mode vid hovet från Ludvig XIV:s regeringstid 1643–1715 till Ludvig XVI:s, regent 1774–1792. I Storbritannien blev drottning Anne, regent 1702–1714, förtjust i pudlar efter att ha sett cirkustruppen "The Ball of Little Dogs" ledd av en mr Crawley. Mot slutet av 1700-talet använde Francisco de Goya gärna småpudlar som attribut på sina porträttmålningar. Pudlar följde de franska arméerna som maskotar under revolutionskrigen och Napoleonkrigen. Napoleon berättade i sina memoarer om den rörande synen av en pudel som dödades medan den slickade sin stupade husses ansikte under slaget vid Marengo år 1800. Det finns åtskilliga skrönor om dessa förslagna och handlingskraftiga armépudlars bedrifter i fält. Mest känd är Moustache som skall ha dekorerats för sin hjälteinsats under slaget vid Austerlitz 1805 av general Jean Lannes. För att ära hans minne restes 2006 en stele på Cimetière des Chiens i Asnières-sur-Seine utanför Paris. Det finns också många historier, särskilt från 1800-talet, om hur skickligt dresserade pudlar varit behjälpliga åt tiggare, krigsinvalider och blinda, inte bara med publikknipande trick, utan som stöd i vardagen. Den på sin tid inflytelserike författaren och poeten Théophile Gautier fångade livet på gatorna i dikten Dans la rue (På gatan) 1852:

Till Ryssland tros pudeln ha förts av tsar Peter I efter hans europeiska resa 1697–1698. Länge bestod den ryska aveln enbart av storpudlar. 1947 visades 24 stambokförda storpudlar upp på en utställning i Moskva. Först under efterkrigstiden etablerades de mindre storlekarna i Ryssland. Den ryska storpudeln uppges ha varit större än de västeuropeiska, men sedan går uppgifterna isär: vissa säger att de var mer vinthundslika, andra att de kunde väga uppemot 40 kg. Det har talats om inkorsning av den likaledes ullpälsade stora herdehunden juzjnorusskaja ovtjarka. Sammanblandningen med ovtjarkan liksom uppfattningen om den ryska pudelns avvikande storlek kan ha sitt ursprung i zoologen Ludwig Reichenbachs bok Der Hund in seinen Haupt- und Neben-Racen (1836) där barbet jämställs med ovtjarka. I pudellitteraturen förekommer det också spekulationer, med ursprung i 1800-talet, kring att de ryska storpudlarna skulle ha sitt ursprung i en gammal rysk hundtyp kallad barbos (jämför barbet), men barbos är ingen specifik hundrastyp utan syftar helt enkelt på "stor hund", ofta använt om gårdshundar i allmänhet (gårdvarar).

Det är inte bara kungligheter som har haft pudlar utan många andra berömdheter som ofta på olika vis har uttalat sin uppskattning. 1998 listade den kanadensiske hundpsykologen Stanley Coren 72 kända pudelägare med namngivna pudlar i en bok om att välja rätt hundras. På stadsteatern i Magdeburg sägs medarbetarna ha blivit oroliga om kompositörern Richard Wagner dök upp utan sin pudel. Hans trogna följeslagare under tretton år var Peps. Efter dennes död följde Rüpel som påstås ha varit uppseendeväckande musikalisk. Den brittiske premiärministern Winston Churchill sade om sin bruna dvärgpudel Rufus att han var den ende som inte ställde frågor eller kunde föra vidare hemligheter. Den tyske författaren och nobelpristagaren Thomas Mann skrev gärna om sin svarta storpudel Niko i sina dagböcker. Den amerikanska författaren Gertrude Stein, verksam i Frankrike, hade två vita storpudlar med namnet Basket (I och II). Enligt Gertrude Steins partner Alice B. Toklas fick den förste sitt namn eftersom han var ämnad att bära en korg med blommor i sin mun, "vilket han aldrig gjorde". I The Geographical History of America från 1936 skriver Gertrude Stein: "I am I because my little dog knows me" (Jag är jag eftersom min lilla hund känner mig). Frasen som inleder en liten pjäs med titeln The Question of Identity (Frågan om identitet) upprepas och varieras med olika tillägg, bland annat "even if the little dog is a big one" (även om den lilla hunden är en stor). Filmskådespelaren Elizabeth Taylor blev stilbildande när hon 1947 lät sig fotograferas med sin pudel Teeny. Andra pudelägare med glamourfaktor var den argentinska skådespelaren, presidenthustrun och politiska personligheten Eva Perón och de amerikanska filmskådespelarna Judy Garland och Gary Cooper. Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer hade under sitt liv flera pudlar med namnet Atma efter den hinduistiska världssjälen. I Parerga und Paralipomena skrev han 1851:

Pudeln i Skandinavien

Första gången pudeln nämns på svenska är 1771. Men redan 1753 beskriver Carl von Linné vad som verkar vara en pudel eller vattenhund i skriften Cynographia eller Beskrifvning om Hunden, men kallar denna då dogg:

I Danmark nämns pudeln första gången i skrift 1776 som en av fyra hundtyper som räknas upp under uppslagsordet Canis i det zoologiska lexikonet Zoologiæ Danicæ prodromus av naturforskaren Otto Friedrich Müller. I Danmark hölls pudlar under 1800-talet som gårdshundar för att hålla efter råttor. Pudeln var även populär bland rika som kunde låta tjänstefolket sköta pälsvården. Den första pudeln som registrerades i Danmark var en storpudel som togs upp i den första upplagan av Dansk Hundestambog 1891. I Sverige och Norge var det först under det sena 1800-talet pudeln gjorde sitt varaktiga intåg. Någon betydelse som jakthund har den aldrig haft i Norden, men som utställningshund visades den redan på Konungens jaktklubbs hundutställning 1886 (tre år innan Svenska Kennelklubben (SKK) bildades, då även blandrashundar fortfarande kunde ställas ut). I ringen Mopsar, King Charles-hundar, Levretter, Pudlar o.s.v. inom gruppen Sällskapshundar visades tre pudlar; en vit och två svarta, varav den ena var tysk, de andra två utan uppgift om härkomst. Dessutom visades en silkespudel, en half-pudel och en som kallades King Charles hund/fransk silkespudel. Den första pudeln som deltog på utställning i Danmark var med på Danmarks tredje hundutställning i Randers 1894. I Norge ställdes den första pudeln ut 1909. Det dröjde länge innan någon nämnvärd avel kom igång. Efterfrågan tillfredsställdes främst genom import, i första hand från Tyskland. Men även från Frankrike och Spanien kom tidiga pudlar till Norden. Svenska Pudelklubben (SPK) bildades 1942, åtföljd av Pudelklubben i Danmark 1948, Norsk Puddelklubb (NPK) 1956 och Suomen Villakoirakerho i Finland 1962. Mellan de nordiska länderna finns ett omfattande utbyte kring avel och utställningar. Efter andra världskriget ökade pudelns popularitet stort. Import från Storbritannien har funnits sedan början av 1900-talet, under efterkrigstiden blev denna import den dominerande. Pudelstammen i Norden har sedan dess framförallt byggts på brittiska importer, med tillskott under de senaste decennierna av amerikanska pudlar. Det finns inte några gamla inhemska blodslinjer kvar, men aveln har varit internationellt framgångsrik, pudlar har även exporterats.

Egenskaper

Genom hela sin historia har pudeln omtalats för sin intelligens och påhittighet. Den har lätt för att lära och är road av att göra det. Intelligensen är inskriven som krav i standarden. Dessutom är den nyfiken, lekfull, social och välvilligt inställd till människor, liksom till andra hundar och djur. Den är utmärkt som familjehund, eftersom den i allmänhet fungerar bra tillsammans med barn. Pudeln är en mångsidig hund, som kan lära sig att utföra vitt skiftande uppgifter, bara den får uppskattning. Det är en smidig, spänstig, aktiv och uppmärksam hund som kräver mycket motion och regelbundna utmaningar. 1994 publicerade Stanley Coren, kanadensisk neuropsykolog specialiserad på hundar, en undersökning av olika hundrasers intelligens, The Intelligence of Dogs. I detta 12-stegstest hamnade pudeln som nummer två av 110 undersökta raser. Av de tio högst rankade raserna är åtta antingen vallhundar eller vattenapporterande hundar, det vill säga raser som avlats fram för att utföra komplicerade uppgifter i nära samarbete med sin förare på stora avstånd. I Svenska Kennelklubbens (SKK) beteende- och personlighetsbeskrivning (BPH, tidigare kallat mentalbeskrivning), som är ett omfattande test, har pudlar av olika storlek visat sig vara positiva och trygga i möten med främmande människor. De är nyfikna och lekfulla, med en glad inställning till livet och de har låg benägenhet att bli aggressiva i pressade situationer. Pudelns sensibilitet och sociala förmågor har prisats rikligt i hundlitteraturen. Den tyske populärzoologen Alfred Brehm skriver 1876 om pudeln i det populära och vida spridda flerbandsverket Djurens liv: "Mycket mer lämpad är han dock som människans sällskapshund, och som sådan uträttar han det största som överhuvudtaget ett djur kan uträtta. /.../ Pudeln har en utomordentligt skarp uppfattningsförmåga. Ingenting undgår honom, och därför kallas han klok. Han är en fullständig iakttagare och lär sig därför inte bara ord, utan även sin herres miner och blickar på ett utmärkt sätt."

Apport

Nordamerikanska kennelklubbar organiserar motsvarande retrieverprov för pudlar: American Kennel Club (AKC), dit The Poodle Club of America är ansluten, samt Canadian Kennel Club (CKC) som båda samarbetar med den internationella kennelfederationen Fédération Cynologique Internationale (FCI). Detta innebär att amerikanska pudlar med jaktprovsmeriter kan registreras i FCI-länderna. Den mindre av de båda amerikanska kennelklubbarna, United Kennel Club (UKC), klassar till och med storpudeln som fågelhund (Gun Dog), men dessa kan inte registreras i FCI-länderna, de utgör alltså en helt egen population. Innan FCI införde en gemensam gruppindelning 1965 klassade den franska kennelklubben Société centrale canine (SCC) pudeln som chiens d’arrêt, det vill säga fågelhund. Samtidigt klassade den tyska kennelklubben Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) pudeln som brukshund. Så sent som 1867 behandlades pudelns jaktegenskaper utförligt i ett standardverk av den brittiske kynologen John Henry Walsh (1810–1888). Walsh skyller det minskade bruket av pudeln som vattenhund på den utbredda utdikningen av våtmarkerna. 1891 skriver amerikanen W. R. Furness i standardverket American Book of the Dog att pudeln fortfarande är den vanligaste apporterande hunden i Tyskland och 1894 skriver Rawdon Briggs Lee (1845–1908) i sitt standardverk A History and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland att pudeln inte längre används som vattenhund i Storbritannien men däremot på kontinenten. Fortfarande 1932 behandlades pudeln tillsammans med retrievrar och spanielar i det då stora svenska hundlexikonet, Rashundar i ord och bild av Carl O. M. P. Leuhusen. Ända in på 1900-talet användes pudlar vid andjakt i Frankrike. Till pudelns egenheter hör att den har simhud mellan tårna, vilket beskrivs redan 1621 av Gervase Markham. Den portugisiska vattenhunden är känd för att apportera redskap åt fiskare. 1790 beskrev den brittiske gravören Thomas Bewick i A General History of Quadrupeds hur lurviga vattenhundar, påfallande lika barbeter, apporterade föremål som fallit överbord. Under 1800- och 1900-talen har pudeln använts som rapporthund i krig. Trots 150 års förädling som utställningshund är dagens pudlar fortfarande begivna på vattenapportering. Men av vattenhundarna är det endast irländsk vattenspaniel som får tävla i jaktprov för retriever. Dock ingår apportering som moment i lydnadsprov där pudlar är framgångsrika. Tidigare fanns ett särskilt apporteringstest för alla raser framtaget av Svenska Kennelklubben (SKK) och Svenska Jägareförbundet (SJF), men det har upphört.

Sök och spår

I likhet med den norditalienska släktingen lagotto romagnolo har pudeln länge använts som tryffelhund. Heinrich Wilhelm Döbel prisar i sin Jäger-Practica (1754) pudeln som den allra främsta tryffelsökaren. Claudius Hüter skriver 1907 i Der deutsche Pudel att pudeln används som tryffelhund i Italien, Frankrike, Spanien och Tyskland. I Sverige har det blivit populärt att öva hundar i att hitta kantareller, något pudeln är väldigt lämpad för. För en bra sökhund räcker det inte med ett utvecklat luktsinne, hunden måste också ha god samarbets- och kommunikationsförmåga. I bland annat Frankrike används pudlar som specialsökhundar för att söka olika substanser som narkotika, mögel och sprängämnen. Allt fler pudlar har på senare år varit framgångsrika i bruksprovsgrenarna sök och spår, liksom i viltspårprov (som går ut på att spåra skadat eller dödat vilt) samt i den nya sporten nosework som har sitt ursprung i hur specialsökhundar tränas.

Cirkus, agility, lydnad

Förutom sin förmåga att lära sig nya saker är pudeln ovanligt förtjust i uppmärksamhet. Vissa pudelentusiaster hävdar till och med att pudeln har humor och kan skoja till det. Den amerikanske kritikern och författaren Alexander Woollcott kallade pudeln "that golden-hearted clown of the dog family" (denna hundfamiljens clown med hjärta av guld). Från 1700-talet blev den vanlig som cirkushund. För detta ändamål kom pudelns speciella förmåga att balansera på bakbenen väl till pass. Idag syns detta arv i framgångar på tävlingsbanan i lydnadsgrenar som lydnadsprov, rallylydnad, freestyle och heelwork to music samt agility (hinderbanor för hundar). Andra användningsområden är som ledarhundar, terapihundar och servicehundar. De senare skall kunna hjälpa sina hussar och mattar med vardagliga saker som att öppna dörrar och lådor, trycka på knappar, hämta telefonen när det ringer med mera.

Utseende

Pudeln skall vara harmoniskt och proportionerligt byggd, med lätt och fjädrande gång. Pudel är en hund helt utan extrema, framavlade karaktärsdrag. Den moderna förädlade pudeln är dock märkbart smäckrare och elegantare än den mer ursprungliga barbeten. Hunden bär ofta huvud och svans högt. Pudelns svans har traditionellt kuperats, men det tillämpas allt mindre. Enligt den internationella standarden skall svansen vara okuperad, den brittiska standarden tillåter både kuperade och okuperade svansar medan den amerikanska föreskriver kupering. Nostryffeln brukar vara svart; bruna pudlar har ibland brun nostryffel. Ögonen är mörka och mandelformade. Öronen är högt ansatta och hängande. Valpar har ett mjukare, vågigt hårlag. Den kraftiga, långa, lockiga pälsen börjar växa ut senare hos den vuxna hunden. Pudlar som inte ställs ut är i allmänhet klippta i bekväma vardagsfrisyrer. Den ulliga, lockiga pälsen saknar underull och fäller aldrig utan växer ständigt. Vissa allergiker klarar av att ha just pudel, men detta innebär inte att pudeln är allergisäker. Pudlar måste klippas regelbundet och kräver en hel del pälsvård i form av kamning, borstning och badning. Pälsen är vattenavstötande, pudeln blir alltså inte blöt inpå kroppen när den simmar, vilket också beskrivs av Gervase Markham redan 1621.

Klippning

Lejonklippningen kom till eftersom den var praktisk för arbete i vatten. Den päls som kunde hindra hundens rörelser klipptes bort, medan pälsen runt bröstkorg och leder sparades för att skydda lederna och de inre organen mot kyla och väta. Hårbollen på svansen var till för att pudeln lättare skulle synas i vattnet. Fortfarande är även den portugisiska vattenhunden traditionellt lejonklippt. Den finns i två pälsvarianter, varav den mer ovanliga har samma ullpäls som pudeln.

Redan från den romerska antiken finns avbildningar av lejonklippta hundar. Romarna kallade dessa hundar Canis Piscator ("fiskarens hund") eller Canis Leo ("lejonhund") Men det var alltså flera århundraden innan pudelns förfäder antas ha kommit till Europa och man vet inte vad romarna hade för syfte med att lejonklippa hundar eller avbilda hundar så. Bland annat finns lejonklippta hundar på en denarius präglad åt Lucius Caesius, "triumvir monetalis" cirka 112–111 fvt. Under slutet av 1700- och början av 1800-talet blev det högsta mode att klippa pudlar i fritt skapade fantasifulla frisyrer, särskilt i Paris. Högreståndspersoner kunde låta raka in sina monogram eller till och med sina vapensköldar i pälsen. Idag finns det sex godkända utställningsfrisyrer: varianter av den klassiska lejonklippningen, den så kallade toilette moderne eller toilette 60, valpklippning samt second puppy. Lejonklippningen finns i tre tillåtna versioner: kontinental, som är den klassiska, engelsk som har ett fluffigt parti även på bakstället och amerikansk som har extra bollar på bakstället. Toilette moderne är en elegantare lammklippning. Under olika perioder har fri klippning tillämpats i olika länder. Enda formella kravet var att det någonstans fanns tillräckligt mycket päls för att kvaliteten skulle kunna bedömas. Genom tänjning av reglerna har det uppstått modevarianter: valpklippning som är en mellanform mellan toilette moderne och lejonklippning och ur denna har i sin tur skapats den skandinaviska klippningen second puppy. Den senare uppkom i Norge under mitten av 1980-talet och har fått internationell spridning, trots att kritiker menar att den är både oanatomisk och ohistorisk. Dessutom finns varianten snörpudel som uppstod i Tyskland under 1800-talet. Formellt är denna frisyr också godkänd på utställning, men existerar knappast i praktiken, eftersom den är mycket svår att åstadkomma. Förr när snörpudeln var vanligare kallades den vanliga frisyrvarianten för ullpudel eller angorapudel. I England under slutet av 1800-talet var snörpudeln den populäraste på utställning och det var nästan omöjligt för en ullpudel att tilldelas championat. Mellan 1904 och 1910 hade de båda varianterna separata klasser. Till vardagsfrisyrerna hör lammklippning, terrierklippning och karakulklippning, med de två senare sparas hundarnas morrhår som är ett sinnesorgan. Enligt FCI:s standard får mustaschen sparas vid alla frisyrvarianter och vid lejonklippning föreskrivs mustasch rentav, men det förekommer nästan inte alls i Norden. Seden att raka bort morrhåren uppstod i Storbritannien vid mitten av 1800-talet, medan man i Frankrike och Tyskland länge behöll mustaschen. I Tyskland, Österrike och Schweiz är det i lag förbjudet att raka bort morrhåren.

Färger

Tidigare var endast sex färger erkända inom den internationella hundorganisationen FCI: svart, vit, brun, silver, aprikos och röd. Silver erkändes 1966, aprikos 1977 och röd 2007. Sedan 2024 räknas aprikos och röd som samma färg, aprikosröd och silver kallas grå. Färgerna skall vara rena och vita tecken på till exempel bröst, nos eller tassar är "högst oönskat". I Storbritannien, USA och andra anglosfära länder är alla rena färger tillåtna. Tidigare tillämpades denna färgstandard även i Skandinavien, då registrerades färger som blå, crème och silverbeige. Mellan 1928 och 1932 var det möjligt att ställa ut flerfärgade pudlar i en särskild klass. Flerfärgade pudlar har länge erkänts av tyska pudelklubbar och kallas Neufarben. De tillåtna varianterna var Harlekin (vit med oregelbundna svarta fläckar) och Phantom ("black and tan", svart med regelbundna ljusare partier från rostbrunt till crème eller grått). Den franska kennelklubben Société centrale canine (SCC) motsatte sig detta och började 2021 registrera flerfärgade pudlar i en ny ras, chien pluricolore à poil frisé. Från och med 1 augusti 2024 erkänner dock FCI som helhet flerfärgade pudlar som pudlar, vilket gäller även i Sverige. Detta innebär att det numera finns hela sexton godkända färgvarianter. Harlekinvarianten kan vara vita med fält i vilken som helst av de fyra övriga godkända färgerna. En variant av harlekinteckningen är pudlar med s.k. "mantel" eller "smoking", det vill säga i huvudsak svarta eller bruna med vita tecken på bröst och ben samt ibland på nos och svanstipp. Tantecknade pudlar kan vara svarta eller bruna med tantecken i ljusare färg, dock inte vitt. Trefärgade pudlar är också tillåtna, det vill säga sådana som är både harlekintecknade i vitt och svart samt med tanteckning. Dessutom godkänns numera brindle-färgade pudlar samt harlekintecknade med fält i brindle. Den konkurrerande amerikanska kennelklubben United Kennel Club (UKC) registrerar sedan januari 2024 flerfärgade pudlar som egen ras, Multi-Colored Poodle. Då UKC inte har något samarbete med FCI eller dess medlemsklubbar utgör dessa flerfärgade pudlar en egen population. Enligt standarden skall hudfärgen harmoniera med pälsfärgen, dessa kan nämligen skilja sig åt. Färgerna nedärvs enligt ett mycket komplicerat mönster, som kan vara svårt att förutse. Eftersom rena färger är norm i standarden, är den vanligaste rekommendationen att pudlar av olika färg inte används för avel med varandra, undantaget svart och vit.

Galleri

Varianter

Storpudeln kallas ofta populärt för kungspudel, hämtat från tyskans königspudel och franskans caniche royal. På engelska heter den standard poodle. Det är storpudeln som är den ursprungliga varianten. De mindre har avlats fram genom upprepat urval av små individer, till skillnad från bichonerna som har korsats fram med hjälp av maltesern – en av de raser som uppstått genom dvärgväxtmutation. Vad som liknar dvärgpudlar finns avbildade lika långt tillbaka i tiden som de större, men dessa lejonklippta dvärghundar är snarare föregångare till dagens bichoner än till dagens dvärgpudlar. Det var mode vid hoven och i högreståndskretsar att lejonklippa lurviga dvärghundar och fortfarande klipps löwchen på detta sätt. När pudelaveln organiserades på 1890-talet skilde man från början på stor och liten pudel. Gränsen gick vid 42 centimeters mankhöjd. 1932 delades småpudlarna upp i dvärgpudel och liten pudel (som sedan 1956 kallas mellanpudel). Gränsen mellan dessa båda sattes till 35 centimeter. 1936 höjdes maxhöjden för mellanpudel till 45 centimeter. 1988 erkände Fédération Cynologique Internationale (FCI) toypudel för pudlar under det tidigare minimimåttet 28 centimeter. Storleksvarianten utvecklades i USA och erkändes av American Kennel Club (AKC) redan 1943. 1957 erkändes den av brittiska The Kennel Club (KC). Samma rasstandard gäller för alla storlekar, även om de räknas som separata raser. Det skall bara vara storleken som skiljer; dvärg- och toypudlar får inte ha några drag av dvärgväxt.

I Storbritannien, USA och Australien och andra engelskspråkiga länder tillämpas en annan storleksindelning. Där skiljer man på standard poodles som är över 38 centimeter och miniature poodles på 28–38 centimeter, plus toy poodles. Innan 1904 fanns bara en klass för pudlar i England; 30–60 centimeter. Detta år när separata klasser infördes för snörpudlar och ullpudlar, höjdes minimihöjden till 38 centimeter, de som idag motsvarar miniature poodles kunde inte längre registreras. Från 1911 tilläts de dock på nytt, men inte förrän 1957 sänktes minimimåttet från 30 till 28 centimeter. 1956 blev det tillåtet att använda mellan- och dvärgpudlar för avel med varandra. Detta har senare ändrats, nu är det endast dvärg- och toypudlar som kan paras över storleksgränsen. Reglerna varierar dock från land till land. Vid import och export mellan FCI-systemet och det system som tillämpas av The Kennel Club (Storbritannien) och American Kennel Club är det mankhöjden som avgör hur pudeln registreras. Exempel: en svensk mellanpudel på 39 centimeter blir således en standard poodle i Storbritannien, medan en brittisk miniature poodle på 34 centimeter blir en dvärgpudel i Sverige. Mellan-, dvärg- och toypudlar som efter 15 månaders ålder är för stora för sin kategori registreras då om. Dessa regler innebär alltså att det finns en hel del pudlar som har olika storleksvarianter i sina anor, oavsett hur de själva är klassade.

Hälsa

Pudeln är en jämförelsevis frisk ras. Den har inte varit utsatt för extremavel i syfte att få fram utmärkande särdrag. De hälsoproblem som finns delas med många andra raser; det finns ingen sjukdom som är unik just för pudel. Under 1960-talet hade mellan- och dvärgpudlarna en popularitetstopp som medförde att hundar användes i avel utan urval. Framförallt försämrades mentaliteten, många mindre pudlar visade nervositet. Efter andra världskriget var inavel en vanlig metod bland uppfödare för att få fram enhetliga kullar med framgångar i utställningsringen. Ärftliga sjukdomar som drabbar pudel är främst höftledsfel, HD (höftledsdysplasi) bland de stora och ögonsjukdomen PRA (progressiv retinal atrofi) bland de mindre. Av drygt 2 000 röntgade storpudlar födda 1999 eller senare i Sverige hade 15 procent HD av någon grad, de som hade den allvarligaste förekommande graden D var 3,4 procent, visade en sammanställning gjord 2010 av Svenska Pudelklubben (SPK). Av 506 storpudlar som röntgades i Norge 2009–2013 hade 3,3 procent HD grad D. Inga storpudlar i Sverige eller Norge hade den allra svåraste graden som är E. 2022 konstaterade SPK att HD-frekvensen har legat stabilt för storpudlarna under hela 2000-talet. Av 718 dvärgpudlar födda 1999 eller senare i Sverige som undersöktes 2010 hade 1,8 procent PRA, motsvarande siffra för 475 undersökta mellanpudlar var 2,3 procent. På senare år har krav införts att föräldradjur skall vara DNA-testade och alltså inte bära anlag för PRA. Av 241 undersökta mellanpudlar i Norge 2009–2013 hade en enda PRA och av 664 dvärg- och toypudlar hade sex stycken (0,9 procent) sjukdomen. Motsvarande resultat för ledsjukdomen patellaluxation var 9,9 procent för dvärgpudel i Sverige och 4,1 procent för mellanpudel. Av pudlar födda 2011-2016 i Sverige hade 90-95 % knäskålar utan anmärkning. De mindre storlekarna har även risk för grå starr (katarakt): 3,5 respektive 0,8 procent. Motsvarande siffror för Norge 2009-2013 var 4,5 respektive 0,02 procent. Pudelklubbar har avels- och hälsoprogram för att hålla rasen frisk och stabil. Man har program för att få fler pudelägare att genomföra beteende- och personlighetsbeskrivning (BPH, som tidigare kallades mentalbeskrivning - för pudlarnas resultat, se ovan under Egenskaper) och för att hålla nere inavelsgraden. När det var som värst kunde en hund ha samma far, morfar och mormorsfar. 2011 låg inavelsgraden på 1–1,5 procent i Sverige, 2022 hade den sjunkit till under 1 procent. Motsvarande siffra i Norge 2009-2013 var från 1,3 procent för storpudel till 2,13 procent för dvärg och toy. I Sverige och Norge skall hundar vara testade och friskförklarade beträffande HD eller PRA (beroende på storlek) innan de får användas i avel. I Danmark räcker det med negativt PRA-test samt att konstaterat HD-drabbade hundar inte får användas. I andra länder varierar graden av restriktioner.

Kulturhistoria och fiktion

Pudeln i litteratur och teater

I flera litterära verk spelar pudeln en central roll. Mest känd är pudeln som förvandlas till Mefistofeles i Johann Wolfgang von Goethes drama Faust från 1808. I Henrik Ibsens pjäs En folkefiende från 1882 får pudeln fatal betydelse i styckets dramatiska höjdpunkt. Den tyske diktaren Heinrich Heine prisar i dikten Der tugendhafte Hund (Den dygdiga hunden) från 1855 sin pålitliga pudel Brutus som till och med kan anförtros att bära hem kött från slaktaren utan att röra det själv. När andra hundar kastar sig över maten ger han dock efter, vilket leder till den ironiska eftertanken att inte ens den mest dygdiga hund är fullkomlig. I Walter Cranes tecknade version från 1874 av den traditionella brittiska barnramsan Old Mother Hubbard om den gamla gumman och hennes hund har hunden blivit en pudel. Ju mer gumman anstränger sig för att tillfredsställa hunden så uppträder den hela tiden alltmer människolikt. En mer sentida pudelskildrare var amerikanen och nobelpristagaren John Steinbeck som i den självbiografiska Resa med Charley – för att upptäcka Amerika från 1962 berättar om en resa genom USA med sin svarta storpudel Charley. Berättelserna om Charleys beteende och personlighet vävs samman med Steinbecks iakttagelser av 1960-talets USA. Hunden hjälper honom att få kontakt med främlingar de möter på resan. Steinbeck speglar sig i att både han och hunden är märkta av åldrande. Steinbeck återkommer till hur klok Charley är, förmänskligar honom och gör honom till sin reflektionspartner. Ibland påminner dock Charley om att han är en hund, som när han upprört skäller på björnar han ser genom bilfönstret. (Fler exempel på pudeln i litteraturen finns under Spridning och popularitet ovan samt under Talesätt med pudlar nedan.)

Pudelns kärna

Pudelns kärna är den verkliga innebörden av något, dess dolda inre väsen, till skillnad från den synliga ytan. Uttrycket härrör från Johann Wolfgang von Goethes drama Faust (1808; en första version, Ur-Faust, var klar 1775), först översatt 1853 av Johan Andersson (1820–1894) (Göthe's dramatiska arbeten Bd. I). Under sin påskpromenad lägger Faust märke till en svart pudel som springer i allt trängre cirklar runt honom. Faust låter pudeln följa med hem. Där förvandlas den och visar sig vara djävulen i Mefistofeles gestalt. Faust utbrister:

Att Goethe valde just en pudel tycks inte ha varit helt slumpartat. I Tyskland vid den tiden var Faust-berättelsen väl känd både som folkbok och som marionetteater, något Goethe refererar till i sin självbiografi. Faust-figuren hörde alltså hemma i samma miljöer som cirkus, varieté och gatugyckel, där pudlar ofta uppträdde. Mefistofeles som scenfigur har dessutom drag av den klassiska narrfiguren Harlekin från commedia dell'arte, en teaterform Goethe fascinerades av under sin italienska resa 1786–1788. I promenadscenen ger Goethe en träffsäker karakteristik av pudelns väsen:

Goethe får här med mycket av pudelns karaktär och beteende. Att glatt ta kontakt med människor, även främmande, är typiskt för pudlar, liksom kärleken till vatten och till att apportera. Ett annat karakteristiskt pudelbeteende är att i vild glädje rusa runt i cirklar; så kallad pudelfnatt. På tyska finns uttrycket sich pudelwohl fühlen – vara jublande glad, upprymd. Som plantering inför Mefistofeles förvandling har episoden tematiskt samband med påskens häxritter, något som har avgörande betydelse i dramat. I den folkliga föreställningsvärlden har svarta hundar associerats till häxor och trollkarlar. Även pudlar har ansetts stå i förbund med övernaturliga krafter, se under folksagor och sägner nedan. En känd pudel som tillskrivits magiska förmågor var Prins Ruperts ovan omtalade pudel Boye som sades ingripa till prinsens beskydd med övernaturliga metoder. Hundar har också setts som synska, då de ibland skäller rakt ut i mörkret. Något som Goethe låter pudeln störa Faust med i dennes kammare, innan förvandlingen. Pudlar har ofta liknande vaktbeteende.

"Ödespudeln"

Tragikomiskt nog råkade det bli just en pudel som blev slutet för Goethes 26 år långa karriär som direktör för hovteatern i Weimar. Den kringresande skådespelaren Rudolf Karsten från Wien ägde en väldresserad pudel vid namn Nero. Med denna i en ledande roll lät han uppföra melodramen Der hund des Aubry, oder Der Wald bei Bondy (Le Chien de Montargis, ou la Forêt de Bondy/Den trogne hunden) av fransmannen René-Charles Guilbert de Pixérécourt, som gjort succé i såväl Paris som i Berlin och andra tyska städer. Goethe refuserade år 1817 förslaget att låta Karsten och hans pudel gästspela vid hovteatern. Men medlemmar av hovet, med storhertigens mätress, skådespelerskan Karoline Jagemann i spetsen, som länge skulle ha tyckt att Goethe var alltför högtravande, lyckades förmå storhertig Karl August av Sachsen-Weimar att ändra på beslutet. Det blev för mycket för Goethe som omedelbart lämnade sin post. Goethe hånades i en satirisk dagsvers som publicerades i dagspressen samma år och pudeln Nero kallades för Schicksalspudel (ödespudel). Versen som är en travesti på två diktrader i en hyllningsdikt till Goethe av hans nära samarbetspartner Friedrich Schiller från 1799, har ibland tillskrivits Goethe själv, som hans egen bittra kommentar till tillkortakommandet.

Folksagor och sägner

Pudeln förekommer i folksagor och sägner med inslag av trolldom. Nejlikan (Die Nelke, KHM 76) nedtecknades och utgavs av bröderna Grimm i deras stora sagosamling 1812. En drottning föder en prins som har gåvan att hans önskningar blir sanna. Prinsen rövas bort av kungens kock som ordnar det så att drottningen får skulden. När kocken fått sina önskningar uppfyllda försöker han arrangera ett lönnmord på prinsen. Men denne får reda på hela komplotten och straffar kocken med att förvandla honom till en svart pudel som tvingas äta glödande kol. Den brittiske filologen Benjamin Thorpe gav 1851 ut Northern Mythology, en samling med sägner och folktro från Skandinavien, Nordtyskland och Nederländerna. Där berättar han om traditionen med årseldar, biikebrennen (beacon-burning) i Nordfriesland. De tänds traditionellt den 22 februari då man firar Petrus cathedraticus, när aposteln Petrus enligt myten vigdes till biskop i Rom. Men eftersom seden hade anor från hednisk tid, försökte prästerna sätta stopp för den. När befolkningen i Rantum trotsade kyrkans påbud smög sig enligt sägnen ett monster i form av en svart pudel ner från höjden där elden tänts. Och från den dagen var de tvingade att härbärgera monstret i sin by. Framför domkyrkan i Osnabrück i nuvarande Niedersachsen står en skulptur kallad Der Löwenpudel. Enligt sägnen reste borgarna den av tacksamhet mot en pudel som räddat dem undan Karl den stores vrede. Han ville hämnas för att stadsborna haft kontakt med den saxiske upprorsledaren Widukind och svor att halshugga den första levande varelse han mötte efter sitt intåg i staden. Av en händelse blev det en förrymd pudel som fick mista sitt huvud. Åldern på både skulpturen och sägnen är dock okända, och i medeltida källor kallas statyn Löwenstein.

Mer sentida pudelmagi

I Carlo Collodis konstsaga Pinocchios äventyr från 1883 uppträder en pudel förknippad med magi i en episod som är avgörande för handlingen och utvecklingen av marionettdockan Pinocchios tematik. När Pinocchio lurats av Räven och Katten och är nära att dö ingriper Fen med det blå håret. Hon åkallar sin tjänsteande, pudeln Medoro som går upprätt och är klädd i livré. Honom sänder hon att rädda Pinocchio. I episoden tar Pinocchio sina första steg i utvecklingen mot att bli en liten pojke av kött och blod. Michail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita färdigställdes slutgiltigt 1940. Den kunde ges ut postumt som följetong så sent som 1966–1967, men blev inte publicerad oavkortad förrän 1973. I första kapitlet som har rubriken "Tala aldrig med främlingar", dyker just en främling upp i den annars folktomma allén. Han har en spatserkäpp med en svart knopp i form av ett pudelhuvud. Främlingen är ingen mindre än Woland som senare visar sig vara djävulen själv. Detta betraktas ofta som en blinkning till Goethes Faust och hur Mefistofeles först uppträder som en pudel (se ovan).

Puddelmennesket

Den norske dramatikern Henrik Ibsen använder i En folkefiende 1882 ordet pudelmänniska i betydelsen kulturmänniska. Badläkaren Doktor Stockmann blir en avskydd visselblåsare när han avslöjar ett parasitangrepp i vattnet. Efter att ha blivit hårt ansatt under ett offentligt möte utbrister Stockmann i ett affekterat försvarstal i fjärde akten. Där ställer han den förfinade pudeln mot "køteren", det vill säga byrackan:

Talesätt med pudlar

Pudeln förekommer i påfallande många talesätt, som berättar om hur pudeln har uppfattats av omgivningen. Talesätten är om vartannat hyllande, skämtsamma och nedsättande. En del syftar på pudelns säregna päls och frisyrer, andra på hur pudeln har brukats som hårt arbetande apportör eller som lättsam underhållning. Det här är ett urval från Skandinavien och Västeuropa:

Klok som en pudel är ett svenskt idiom för mycket klok. To poodle along (att pudla omkring) är att cruisa eller strosa eller glida, ursprungligen på cykel. Poodling kan även syfta på att flirta medan man ser sig omkring.

Luspudel

Luspudel. Den förste att använda pudel som skymford på svenska var författaren August Blanche i romanen Flickan i Stadsgården (1847). Enligt Svenska Akademiens ordbok hade pudel som nedsättande tillmäle under 1950-talet till stor del ersatts av luspudel. Enligt Svensk ordbok är luspudel belagt i skrift sedan 1926. Dock förekommer uttrycket "en grön luspudel" som förolämpning i Aftonbladet redan 1919 i ett referat av ett politiskt bråk i Bayern. 1925 använder författaren Karl Asplund den nedlåtande karakteristiken "en grå och lurvig luspudel" om en nedgången person i ett söndagskåseri om studentåren i Uppsala i Svenska Dagbladet. På tyska kan med pudel menas en smutsig och ovårdad person, eller en person som utför smutsigt arbete. Man får tänka sig en dyig och våt pudelpäls efter en dags jakt i våtmarkerna, på den tiden människor levde under enkla förhållanden (jämför med franskans crotté comme un barbet – "snuskig som en barbet" ovan), När man på svenska säger som en våt hund, dyblöt, kan tyskarna istället säga pudelnasz ("pudelblöt" – jämför med franskans mouillé comme un barbet – "blöt som en barbet"" ovan).

Cirkuspudel

Pudeltok är den svenska översättningen av Goethes "ein pudelnärrisch Tier" – pudelnärrisch är på tyska ett idiom; tokig som en pudel. Pudelshamn, det vill säga Mefistofeles förklädnad. Viktor Rydberg skriver i Bilder ur Goethes Faust (1897):

Cirkuspudel. Kan användas bildligen om personer som gör sig till för att få uppmärksamhet. Till exempel svarade författaren Sture Dahlström på frågan varför han så ogärna framträder offentligt: "Jag vill inte vara en jävla cirkuspudel i media". Ett annat exempel är när dåvarande Svenska språknämnden beskrev bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons offentliga ursäkt som "lika lydigt och ekvilibristiskt som en dresserad cirkuspudel" (se nedan om att göra en pudel).

Vara någons pudel

Poodle-faker var från början (1902) arméslang för en inställsam man, det kunde också avse en ny rekryt. Det kom även att betyda en i andras ögon vek man som tyr sig till kvinnor för personliga fördelar, en morsgris. Över huvud taget kan poodle i sig användas pejorativt om någon som är servil eller springer andras ärenden. Det var den brittiske liberala politikern David Lloyd George som 1907 kallade överhuset för tories pudel. Poodle kan också syfta på en smilfink (toady).

Pudeltrogen

Pudeltrogen; pudeltrohet, på tyska pudeltreu. Att vara undergivet trogen. Jämför med pudeln på målningen av Boccaccios Griselda (se ovan), hon som var både trogen och undergiven. Jämför också med pudlarna vid dödsbäddarna hos kejsar Henrik II och på van der Weydens altartavla, liksom med Napoleons anekdot från slaget vid Marengo (se ovan). "En ærlig Pudel følger Herrens Liig, og døer af stille Troskab paa hans Grav" (en hederlig pudel följer sin herres lik, och dör av stillsam trofasthet på hans grav), skrev den danske författaren Adam Oehlenschläger i tragedin Erik og Abel 1820. Litteraturkritikern Oscar Levertin sa om sig själv: "Jag är en trogen pudelnatur". Som talesätt finns pudeltrogen även på franska – Suivre quelqu'un comme un caniche, sans le quitter d'un pas ("Att följa någon som en pudel, utan att vika ett steg från sidan"). I romanen Les Petits bourgeois som först gick som följetong i dagstidningen Le Pays, men inte utkom i sin helhet förrän postumt 1855 använder Honoré de Balzac caniche som epitet på en undergiven person. Pudelöga. Trofast, vänlig och klok blick. I romanen Øen i Sydhavet 1824–1825 skriver Oehlenschläger "nu saae hun ham ærligt i Øiet, som en tro Pudel" (nu såg hon honom ärligt i ögonen, som en sann pudel).

Pudelklippt

Pudelpermanent; pudelklippt; pudelfrisyr. Från början den kortklippta krusade tantkalotten, ibland blåtonad, som på engelska heter poodle-cut, på tyska kan man tala om Pudelkopf (pudelhuvud). Någon kunde också vara pudelkammad. På danska kan man säga att någon med liknande frisyr är pudlet ("pudlad"). To treat someone as a poodle; to poodle someone är när man klipper och rakar någon, det kan också syfta på att man klär upp någon, snofsar till denne/denna, poodle up. Denne har då blivit poodled, företeelsen benämns poodling. I Madame Bovary (1857, först översatt av Ernst Lundquist 1883) skriver lustigt nog Gustave Flaubert att ett skulpterat lejon har pudelfrisyr:

Den danske litteraturkritikern Georg Brandes använde den retoriska kontrasten mellan lejon och pudel på ett annat sätt: "Den polske Løve, der en Gang var saa frygtet, er bleven en Pudel, som apporterer" (det polska lejonet, som en gång var så fruktat, har blivit till en pudel, som apporterar). Också den norske poeten Johan Sebastian Welhaven använde en snarlik liknelse – "løven tæmmedes til pudelhund" (lejonet tämjdes till en pudel). Pudelnackt (tyska) är närmast en motsvarighet till spritt språngandes naken och syftar på hur man rakar delar av pudelns kropp. Pudelrock. Uppoppad och hitlisteinriktad hårdrock, efter de utövande pudelrockarnas uppvolmade hårmode, till exempel Europe. Det finns åtskilliga fler associationer till pudelns päls: Pudelvete, till exempel, är en gammal vetesort, som ser friserad ut; pudelmössa, kallades på 1700-talet svarta mössor av kortklippt lammpäls, det vill säga liknande den pälskvalitet som idag kallas persian – finns också på tyska; Pudelmütze. På engelska finns ännu mer: Poodle cloth avsåg ursprungligen ett noppigt tyg men har senare blivit en beteckning för både stickade och vävda tyger med luddig yta (angora, rya, teddy, fuskpäls). Poodle collar är en fluffig krage.

Göra en hel pudel

Göra en hel pudel – att med uttrycklig ödmjukhet göra offentlig avbön. Uttrycket användes första gången av Pål Jebsen (född 1956), kommunikationsstrateg med norskt påbrå, när han i Dagens Nyheter 12 november 2002 ombads kommentera bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlssons helomvändning inför media angående sina dubbla löner:

21 september 2005 berättade Pål Jebsen i radioprogrammet P1 Morgon om hur hans egna pudlar betedde sig precis så när de fått tillsägelser. Uttrycket togs också upp av den brittiska affärstidningen Financial Times som skrev att to do a whole poodle var en av de mest minnesvärda formuleringarna som skapats på länge och jämförde med andra nordliga innovationer som Volvo och Ikea. Uttrycket förekommer också i den förkortade varianten göra en pudel samt helt enkelt pudla. Göra en pudel finns också på tyska och danska; "einen Pudel werfen" eller "einen Pudel schießen" respektive "gjøre en pudel" eller "begaa en pudel", men har då en annan betydelse: Att slå en miss eller bom, eller felbedöma ett slag (i boll- eller kägelspel). Pudelrinnen (tyska) är när bowlingklotet slinker ner i rännan, som när en pudel eller retriever inte kan motstå att kasta sig i vattnet. Uttrycket kan även användas bildligt: "Der begik Baron Holberg een stoer Pudel, som ikke skrev denne Comoedie i det tydske Sprog…" (Där begick baron Holberg en stor pudel, som inte skrev denna komedi på tyska språket, om en av Ludvig Holbergs pjäser i ett magasin från mitten av 1800-talet). Göra en miss, begå ett misstag kan på tyska också heta pudeln i all enkelhet. Även på norska kan misstag heta puddel.

Pudelmusik

Pudeln har fått ge namn åt flera band inom olika populärmusikgenrer: Brittiska Fabulous Poodles bildades 1975 och var föregångare till new wave, kanadensiska elektronmusikgruppen Digital Poodle bildades 1986 medan svenska The Poodles som bildades 2005 var äkta pudelrockare. Pudlar har också gett upphov till klassisk musik: Frédéric Chopin skrev 1847 ett pianostycke som kommit att kallas La valse du petit chien ("Den lilla hundens vals", Op. 64:1, vals i dess-dur). Han inspirerades av George Sands lilla vita pudel Marquis när denne snodde runt och jagade sin svans. Stycket är mer känt som Minutvalsen. Både Ludwig van Beethoven och Joseph Haydn skrev musik till texter på pudeltema: Elegie auf den Tod eines Pudels (anonym författare, "Sorgesång över en pudels död", WoO 110, lied i f-moll, 1787) respektive Der schlaue und dienstfertige Pudel (anonym författare, "Den klipska och flinka pudeln", Hob. XXVIa:38, lied i b-dur, 1790).

Pudlar på film

Pudlar figurerar i många filmer. Christopher Guest fick idén till hundutställningsmockumentären Best in Show från år 2000 när han såg hur pudelmänniskor och mopsmänniskor såg ner på varandra och kivades i en hundrastgård. I Disneys Oliver & gänget från 1988 gestaltas "den snygga tjejen" av den lila, lejonklippta storpudeln Georgette. Catherine Zeta-Jones och George Clooney spelar mot en vit storpudel i bröderna Coens Intolerable Cruelty från 2003. Eva Röse spelar pudelklippare i den svenska filmen Att göra en pudel från 2008. Johnny Depps rollfigur Edward Scissorhands i Tim Burtons film med samma namn från 1990 är en pudelklippare av ett helt annat slag. Den sorgsna sagofiguren klipper buxbomsbuskar, grannskapets damer och hundar mycket konstfärdigt och personligt. Bland annat får en vit storpudel en surrealistisk frisyr. I den grekisk-franske regissören Costa-Gavras Stunder av lycka från 1979 spelar den italienske skådespelaren Romolo Valli en åldrad varietédomptör vars glansnummer är en schimpans som dansar pardans med en rosa pudel. Göran Forsmark spelar pudelmannen Svante som går omkring med en hel flock utställningsfriserade pudlar i koppel i Peter Birros och Agneta Fagerström-Olssons TV-serie Hammarkullen från 1997.

Pudlar i svensk konst och litteratur

I den svenska barnlitteraturen har pudeln fått en särskild plats med Prick i Elsa Beskows saga Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin (1918). En positivhalare stjäl tanternas hund och stoppar honom i en säck. Han tänker lära upp den lilla pudeln för att låta honom uppträda på marknader. Sagan blev så populär att Elsa Beskow ombads skriva ett sagospel. Lilla Pricks äventyr (1925) var avsedd som skolteater men spelades också in av Sveriges Radio. På senare år har Prick fått sällskap av Sasso i Astrid Lindgrens Madicken (1960) och av Eva Dahlgrens Lars & Urban och pudelstjärnorna (2001). Pudelstjärnorna är drömflickorna som tindrar kring månen. Den norsk-svenske konstnären Kjartan Slettemark tyckte att hans liv som konstnär var ett hundliv. Han var tvungen att vifta på svansen vid rätt tillfälle för att få sin belöning. 1975 anmälde han sig själv utklädd i pudeldräkt som konstverk till vårsalongen på Liljevalchs konsthall. Kostymen finns nu i Moderna Museets samlingar i Stockholm. Den dansk-svenska koreografen Dorte Olesen gjorde 2005 den uppmärksammade föreställningen Pudel på Dansens hus i Stockholm. Till musik av Frida Hyvönen dansade hon och ensemblen tillsammans med fyra vita storpudlar på scenen. Musiken gavs 2007 ut på albumet Frida Hyvönen Gives You: Music from the Dance Performance Pudel.

Referenser

Noter

Anmärkningar

Källor

Rasmonografier samt rasartiklar i hundmonografier och lexikon

Aalegaard, Ebba (1965) (på danska). Pudlen. Historie - opdræt - avl. Köpenhamn: J. FR. Clausens Forlag Bengtson, Bo (1995). ”Pudel”. All världens hundar. Stockholm: Interpublishing. ISBN 91-86448-34-X Bengtson, Bo (1995). ”Barbet”. All världens hundar. Stockholm: Interpublishing. ISBN 91-86448-34-X Bewick, Thomas (1790 (2013)). ”Rough Water Dog” (på engelska). A General History of Quadrupeds. Newcastle upon Tyne, England (New York): Beilby & Bewick (Cambridge University Press), digital fotofaksimil, Google Böcker. ISBN 978-1-108-06232-9. Läst 14 maj 2026 de Buffon, Georges-Louis Leclerc (1755). ”Grands Barbets” (på franska). Histoire naturelle, générale et particulière. "vol. V". Paris: L'Imprimerie Royal, återpublicerad av Internet Archive. Läst 18 maj 2026 Busack, Walther (1955) (på tyska). Der Deutsche Pudel. Abstimmung, Aufsucht und Haltung. Minden, Nordrhein-Westfalen: Albrect Philler Verlag Caius, John (1576). ”Of the Dogge called the water Spaniell, or finder, in Latine Aquaticus seu Inquisitor” (på engelska). Of Englishe Dogges. London: Rychard Johnes, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. Läst 20 november 2024 Dangerfield, Stanley (1954) (på engelska). Your Poodle and Mine. London: Rockliff Désarnaud, Cristina (2003) (på engelska). Spanish Water Dog. Allenhurst, New Jersey: Kennel Club Books. ISBN 1-59378-344-2 Encyclopædia Britannica, red (u.å.). Designer dog. Chicago: britannica.com. Arkiverad från originalet. Läst 7 juni 2026 Engler, Rosa (1995) (på tyska). Pudel. Ursprung, Aufzucht, Erziehung, Pflege. Cham, Bayern: Müller Rüchlikon. ISBN 3-275-01181-2 Fornmark, Erik (1955–1956). ”Strävhårig vorsteh”. i von Essen, Carl Reinhold. Hundboken. "vol. I". Stockholm: Bokförlaget Gothia Fossenius (1), Birthe (1966). ”Pudel”. i Wallerstedt, Malcolm. Stora nordiska hundboken. Malmö: Förlags AB Kynos Fossenius (2), Birthe (1966). ”Puli”. i Wallerstedt, Malcolm. Stora nordiska hundboken. Malmö: Förlags AB Kynos Furness, W. R. (1891). ”The Poodle”. i Shields, George O. (på engelska). The American Book of the Dog. Chicago: Rand, McNally & Company, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 23 april 2011 Henriksen, Kirsten (1977) (på danska). Bogen om pudler. Köpenhamn: Clausen bøger. ISBN 87-11-03820-9 Hermelin, Göran (1972). Spaniel och retriever. Västerås: ICA-förlaget. ISBN 91-534-0241-3 Hopkins, Lydia (1953) (på engelska). The Complete Poodle. Richmond, Virginia: Denlinger´s Hoyt, Hayes Blake (1951) (på engelska). Your Poodle. New York: G. P. Putnam's Sons Irick, Mackey J. (1986) (på engelska). The New Poodle. New York: Howell Book House. ISBN 0-87605-256-1 Ivarsson, Christer (2023). Hur jag klipper min pudel. Stockholm: Svenska Pudelklubben (SPK) PDF Krünitz, Johann Georg (1811). ”Pudel”. i Flörke, Heinrich Gustav (på tyska). Oekonomisch-technologische Encyklopädie. "vol. CXVIII". Berlin: Pauli, elektronisk onlineversion hos Oeconomische Encyclopädie online, Universitätsbibliothek Trier, Deutschen Forschungsgemeinschaft. Läst 7 juni 2026 Lee, Rawdon Briggs (1894). ”The Poodle” (på engelska). A History and Description of the Modern Dogs of Great Britain and Ireland (Non-sporting division). London: Horace Cox, återpublicerad av ChestofBooks.com. Läst 22 april 2011 Leuhusen (1), Carl O. M. P. (1932). ”Barbet”. Rashundar i ord och bild. Stockholm: Wahlström & Widstrand Leuhusen (2), Carl O. M. P. (1932). ”Pudel”. Rashundar i ord och bild. Stockholm: Wahlström & Widstrand Lockwood, Barbara; Sheldon, Margaret (1968) (på engelska). Pet Library's Poodle Guide. New York: Pet Library Ltd Markham, Gervase (1621). ”The use of the Water Dogge and the manner of trayning them” (på engelska). Hungers Preuention or the whole Arte of Fowling by Water and Land. London: Anne Helme & Thomas Langley, digital fotofaksimil, Wikimedia Commons. Läst 17 maj 2026 Mégnin, Paul (1937) (på franska). Le Caniche. Son Historique. Son Standard. Sa Toilette.. Fontenay-aux-Roses, Frankrike: Louis Bellenand Nationalencyklopedin (NE), red (u.å.). Pudelns kärna. Malmö: ne.se. Arkiverad från originalet. Läst 11 oktober 2024 Naylor, Leonard E. (1950) (på engelska). Poodles. London: Williams & Norgate Ltd Nielsen, Finn (2022) (på danska). Lagotto romagnolo. Milton Keynes, England: Ingram Content Group. ISBN 979-8-215-96256-5 Pohl, Karin; Rumpf, Steffi (2019) (på tyska). Pudel. Charakter, erziehung, gesundheit. München: Cadmos Verlag. ISBN 978-3-8404-2809-8 Nilsson, Mikael (2007). Pudlar. Västerås: ICA Bokförlag. ISBN 978-91-534-2697-4 Pouget, Didier Jean-Claude (1979) (på franska). Contribution à l’étude de la race caniche. Son histoire, son évolution, sa place dans l’art. Maisons-Alfort, Frankrike: Diss.: Ecole Nationale Vétérinaire d'Alfort Reitzel, Heinrich (1964) (på tyska). Der Pudel. Schloss Bleckede, Niedersachsen: Otto Meissners Verlag van Rheenen, Jan (1964) (på nederländska med hjälp av ChatGPT). De poedel: portret van een honderas. Zutphen, Nederländerna: W.J. Thieme Roest Kempemo, Elisabeth; Waller-Rengelink, Brigitte (2024) (på engelska). The Barbet Revealed. Sleen, Nederländerna: Dog Eared Pages. ISBN 978-90-822188-1-7 Roig, Olof A. (1955–1956). ”Pudlar”. i von Essen, Carl Reinhold. Hundboken. "vol. II". Stockholm: Bokförlaget Gothia Rosell, Anders (1993). ”I huvudet på en pudelklippare”. i Steffenburg-Nordenström, Gerty. Jubileumsbok tidsperioden 1982–1992. Uppsala: Svenska Pudelklubben (SPK). ISBN 91-630-1494-7 Sahlström, Margareta (1993). ”Pudelns historia”. i Steffenburg-Nordenström, Gerty. Jubileumsbok tidsperioden 1982–1992. Uppsala: Svenska Pudelklubben (SPK). ISBN 91-630-1494-7 Shaw, Vero (1879). ”The Truffle Dog” (på engelska). The Illustrated Book of the Dog. London: Cassell & Company, digital fotofaksimil, Google Böcker. Läst 16 maj 2026 Törnlöv, Anna m.fl., red (1995). Raskompendium för pudel. Stockholm: Svenska Pudelklubben (SPK) Walsh, John Henry (1882). ”The Poodle” (på engelska). The dogs of the British Islands. London: Horace Cox, återpublicerad av ChestofBooks.com. Läst 16 april 2011 Wennberg, Vivian (1961). Pudel. Västerås: ICA-förlaget Willes, Renée (2003). Lagotto romagnolo. Bromma: MB Förlag. ISBN 978-91-85635-28-3

Hundmonografier och hundartiklar i diverse facklitteratur

Adlercreutz, Carl-Johan (2006). Hundar i världen. Västerås: ICA Bokförlag. ISBN 91-534-2870-6 Allsop, Nigel (2011) (på engelska). Cry Havoc. The History of War Dogs. Sydney: New Holland Publishers, digital fotofaksimil, Internet Archive. ISBN 978-1-74257-096-9. Arkiverad från originalet. Läst 7 mars 2011 PDF Biedermann, Hans (1997). ”Hund”. Symbollexikonet. översättning Paul Frisch & Joachim Retzlaff. Stockholm: Forum. ISBN 91-37-11155-8 Brehm, Alfred Edmund (1876). ”Haushunde” (på tyska). Säugethiere. Brehms Tierleben. "vol. I". Leipzig: Verlag der Bibliographischen Instituts, återpublicerad av biodiversitylibrary.org. Läst 20 juni 2026 Coren, Stanley (1995). Hur intelligent är din hund? Om olika rasers anlag och inlärningsförmåga. översättning Lillemor Binett. Stockholm: Svenska Dagbladet. ISBN 91-7738-390-7 Coren, Stanley (1998) (på engelska). Why We Love the Dogs We Do. New York: The Free Press. ISBN 0-684-83901-6 Döbel, Heinrich Wilhelm (1754) (på tyska). Jäger-Practica. Leipzig: Verlag Johann Samuel Heinfii sel. Erben, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. Läst 9 april 2026 von Flemming, Johann Friedrich (1749) (på tyska). Der vollkommene teutsche Jäger. Leipzig: Johann Christian Martini, digital fotofaksimil, Google Books. Läst 22 april 2011 PDF du Fouilloux, Jacques (1560) (på franska). La vénerie. Niort, Frankrike: Robin et L. Favre, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 19 augusti 2011 Gesner, Conrad; et al. (1551). ”De Cane” (på latin, läst med hjälp av Google översätt). Historiae Animalium. "vol. I". Zürich: Christoph Froschauer, digital fotofaksimil, Library of Congress. Läst 25 april 2026 PDF Hallgren, Anders; Hansson, Marie (2009). Kantarellsök med hund. Vagnhärad: Jycke-tryck. ISBN 9789187652547 von Heppe, Carl (1751) (på tyska). Aufrichtiger Lehrprinz oder Praktische Abhandlung von dem Leithund. Augsburg: Johann Jacob Lotters sel. Erben, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. Läst 19 april 2025 Konungens jaktklubb, red (1973). Katalog öfver första svenska hundutställningen i Stockholm, Kavalleri-etablissementets stall och ridhus på Ladugårdsgärdet, den 16, 17 och 18 juli 1886. Nils Palmborg (efterskrift). Stockholm: Rediviva. ISBN 9171200304 Leighton, Robert (1910) (på engelska). Dogs and all about them. London: Cassell and Company, Ltd., återpublicerad av Scribd.com. Läst 20 maj 2011 von Linné, Carl (1753 (2006)). Cynographia eller Beskrifvning om Hunden. översättning Erich M. Lindecrantz. Uppsala: Laur. M. Höjer (Svenska Linnésällskapet). ISBN 91-85601-00-4 Mason, Walter Esplin (1915) (på engelska). Dogs of All Nations. San Francisco: H. Judd, återpublicerad av Google Böcker. Läst 17 maj 2026 Morris, Desmond (2008) (på engelska). Dogs. North Pomfret, Vermont: Trafalgar Square. ISBN 978-1-57076-410-3 Nilsson, Sven (1820). ”Hunden. (Canis familiaris, Linn.)”. Skandinavisk fauna. En handbok för jägare och zoologer. "vol. I". Lund: Berlingska boktryckeriet Reichenbach, Ludwig (1836) (på tyska). Der Hund in seinen Haupt- und Neben-Racen durch hundert und fünf und neunzig naturgetreue Abbildunge. Leipzig: Wagner'sch Buchhandlung, digital fotofaksimil, Google Böcker. Läst 28 juni 2026 von Stephanitz, Max (1921) (på tyska). Der Deutsche Schäferhund in Wort und Bild. Jena, Thüringen: A. Kämpfe, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 30 juni 2026 Taplin, William (1804) (på engelska). The Sportman's Cabinet. London: J. Cundee, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 9 augusti 2013 Willes, Renée (2009). All världens hundraser. Bromma: MB Förlag. ISBN 91-89090-79-9 Willes, Renée (u.å.). ”Hunden i svensk folklore”. i Nationalencyklopedin (NE). Hund. Malmö: ne.se. Arkiverad från originalet. Läst 12 september 2024

Diverse facklitteratur

Bergman, Pär (1971). Studier kring Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Stockholm: Bonniers Bourniquel, Camille (1957) (på franska). Chopin. Paris: Editions du Seuil Brandes, Georg (1888) (på danska). Indtryk fra Polen. Köpenhamn: Gyldendal, digital fotofaksimil, Arkiv for dansk litteratur, Det Kongelige Bibliotek. Arkiverad från originalet. Läst 16 mars 2018 PDF Büchmann, Georg (1898) (på tyska). Geflügelte Worte. Der Citatenschatz des deutschen Volkes. Berlin: Haude & Spener'sche Buchhandlung, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. Läst 12 juni 2026 Bæhrendtz, Nils Erik (1956). Tysk dramatik. Stockholm: Radiotjänst Carlson, Marvin (1978) (på engelska). Goethe and the Weimar Theatre. London: Cornell University Press. ISBN 0-8014-1118-1 Cartwright, Mark (2019). ”Trade in Medieval Europe” (på engelska). World History Encyclopedia. Godalming, England: World History Publishing. Arkiverad från originalet. Läst 15 maj 2026 Childs, Wendy R. (1978). ”The fortunes of the trade 1254-1369” (på engelska). Anglo-Castilian Trade in the later Middle Ages. Manchester: Manchester University Press, digital fotofaksimil, Internet Archive. ISBN 0-7190-0691-0. Läst 15 december 2026 Chopin, Frédéric (1963). Sydow, Bronisław Edward. red (på engelska). Selected correspondence of Fryderyk Chopin : abridged from Fryderyk Chopin's correspondence. översättning Arthur Hedley. New York: McGraw-Hill Cornevin, Charles Ernest (1897) (på franska). Traité de zootechnie spéciale. "vol. II". Paris: J.-B. Baillière et fils, digital fotofaksimil, Google Böcker. Läst 30 juni 2026 Goble, Mark (2010) (på engelska). Beautiful circuits : modernism and the mediated life. New York: Columbia University Press. ISBN 9780231146708 Gesner, Conrad; et al. (1553) (på latin, läst med hjälp av Google översätt). Icones animalium quadrupedum viviparorum et oviparorum. Zürich: Christoph Froschauer, digital fotofaksimil, Smithsonian Library. Läst 9 maj 2026 von Goethe, Johann Wolfgang (1812). ”Zehntes Buch” (på tyska). Aus meinem Leben. Dichtung und Wahrheit. "vol. II". Tübingen, Baden-Württemberg: J. G. Cotta’sche Buchhandlung, återpublicerad av Deutsches Textarchiv. Arkiverad från originalet. Läst 26 april 2026 von Goethe, Johann Wolfgang (1913). ”Neapel. Montag, den 19. März 1787” (på tyska). Italienische Reise. Auch ich in Arkadien!. "vol. II". Leipzig: Insel Verlag, digital fotofaksimil Internet Archive. Läst 26 april 2026 Hellström, Martin (2023). 286 stycken ur barnteaterns oskrivna historia. Barnbiblioteket Sagas pjäser. Göteborg: Makadam. ISBN 978-91-7061-432-3 Holm, Ingvar (1981). Drama på scen. Lund: Liber. ISBN 91-40-55601-8 Kobylańska, Krystyna (1979) (på tyska). Frédéric Chopin. Thematisch-bibliographisches Werkverzeichnis. översättning Helmut Stolze. München: G. Henle Verlag. ISBN 3-87328-029-9 de Las Cases, Emmanuel-Auguste-Dieudonné (1823) (på engelska). Memorial de Sainte Helene. Lexington, Kentucky: Thomas Smith, återutgiven av Internet Archive. Läst 18 juni 2026 Laurent de l’Ardèche, Paul-Mathieu (1843). ”Infanterie légère 1809: voltigeur – carabiniere” (på ryska med hjälp av Google översätt). Histoire de l'Empereur Napoleon. Paris: J.-J. Dubochet et Cie, Hippolyte Bellangés illustrationer återpublicerade av museum.ru. Arkiverad från originalet. Läst 23 maj 2026 Milne, Lesley (1990) (på engelska). Mikhail Bulgakov. A Critical Biography. New York: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-12246-7 Müller, Otto Friedrich (1776) (på latin med hjälp av Google översätt). Zoologiæ Danicæ Prodromus: seu Animalium Daniæ et Norvegiæ. Köpenhamn: Hallager, digital fotofaksimil, Google Böcker. Läst 27 juni 2026 Oreglia, Giacomo (1971). Commedia dell'arte. översättning Inga Estrabaut. Stockholm: Bonniers Purkiss, Diane (2001). ”Desire and its Deformities. Fantasies of Witchcraft in the English Civil War”. i Levack, Brian P. (på engelska). New Perspectives on Witchcraft, Magic and Demonology. "vol. III". New York: Routledge. ISBN 0-8153-3672-1 Rydberg, Viktor (1915). ”Mottagningen i himmelen. Mefistofeles”. Bilder ur Goethes Faust. Faust och fauststudier. Skrifter (Viktor Rydberg). "vol. II". Stockholm: Albert Bonniers Förlag, återpublicerad av Projekt Runeberg. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Rydin, Ingegerd (2000). Barnens röster. Program för barn i Sveriges Radio och Television 1925-1999. Skrifter utgivna av Stiftelsen Etermedierna i Sverige. Värnamo: Fälth & Hässler, återpublicerad av ur.se. ISBN 91-518-3785-4. Arkiverad från originalet. Läst 11 juni 2026 PDF Schopenhauer, Arthur (1874). ”VIII. Zur Ethik” (på tyska). Parerga und Paralipomena, del II. Arthur Schopenhauer's sämmtliche Werke. "VI". Leipzig: Brockhaus, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. Läst 17 juni 2026 Thorpe, Benjamin (1851). ”The Beacon-burning. North German and Netherlandish popular traditions and superstitions” (på engelska). Northern mythology, comprising the principal popular traditions and superstitions of Scandinavia, North Germany, and The Netherlands. "vol. 3". London: Edward Lumley, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 26 april 2026 Toklas, Alice B. (1963) (på engelska). What is Remembered. London: Michael Joseph Limited Uther, Hans-Jörg (2008) (på tyska). Handbuch zu den "Kinder- und Hausmärchen" der Brüder Grimm. Berlin: Walter de Gruyter. ISBN 978-3-11-019441-8

Ordböcker och ordboksartiklar

Académie française, red (1694). ”Barbet, Barbiche” (på franska). Dictionnaire de l'Académie française (1re édition). Paris: la veuve de J. B. Coignard et J. B. Coignard, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Académie française, red (1762). ”Caniche” (på franska). Dictionnaire de l'Académie française (4e édition). Paris: la veuve de Bernard Brunet, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. Läst 30 april 2026 Académie française, red (1992). ”Caniche” (på franska). Dictionnaire de l'Académie française (9e édition). Paris: Fayard, elektronisk onlineversion hos Académie française. Arkiverad från originalet. Läst 29 april 2026 d’Alberti di Villanuova, Francesco (1771). ”Barbone” (på italienska med hjälp av Google översätt). Nuovo dizionario italiano-francese. Genova: Ivone Gravier, digital fotofaksimil, Google Böcker. Aubert de La Chesnaye Des Bois, François-Alexandre (1759). ”Chien” (på franska). Dictionnaire raisonné universel des animaux. "vol. I". Paris: C.-J.-B. Bauche, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. Läst 23 april 2026 Ayto, John; Simpson, John (1992). ”Poodle-faker” (på engelska). The Oxford Dictionary of Modern Slang. London: BCA / Oxford University Press. ISBN 0-19-866181-9 Bergman, Gösta (2005). ”Pudel och tax”. Ord med historia. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4409-5 Centre National de Ressources Textuelle et Lexicales, red (u.å.). ”Barbet” (på franska). CNRTL. Nancy, Frankrike: Centre national de la recherche scientifique (CNRS), Nancy Université. Arkiverad från originalet. Läst 14 maj 2026 Det Danske Sprog- og Litteraturselskab (1), red (u.å.). ”Puddel” (på danska). Ordbog over det danske Sprog. Köpenhamn: Gyldendal, återpublicerat av ordnet.dk. Läst 2 maj 2026 Det Danske Sprog- og Litteraturselskab (2), red (u.å.). ”Pudlet” (på danska). Ordbog over det danske Sprog. Köpenhamn: Gyldendal, återpublicerat av ordnet.dk. Läst 2 maj 2026 Furetière, Antoine (1701). ”Barbet” (på franska). Dictionnaire universel. Haag: A. et R. Leers, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Imbs, Paul, red (1975). ”Barbet” (på franska). Trésor de la langue française. "vol. IV". Paris: Éditions du Centre national de la recherche scientifique (CNRS), återpublicerad av stella.atilf.fr. ISBN 2-222-01714-9. Läst 14 maj 2026 Imbs, Paul, red (1977). ”Caniche” (på franska). Trésor de la langue française. "vol. V". Paris: Éditions du Centre national de la recherche scientifique (CNRS), återpublicerad av stella.atilf.fr. ISBN 2-222-01977-X. Läst 14 maj 2026 Jones, Trevor, red (1963). ”Pudel, Pudeln, Pudelrinne, Pudelwohl” (på engelska). The Oxford-Harrap standard German-English dictionary. "vol. III". Oxford: Clarendon Press, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 12 maj 2026 Kiseljova, Ksenija, red (u.å.). ”Barbos (Барбос)” (på ryska med hjälp av Google översätt). Gramota.ru. Moskva: Soveta po russkomu jazyku. Arkiverad från originalet. Läst 16 juni 2026 Kompetenzzentrum der Universität Trier, red (u.å.). ”Pudel” (på tyska). Digitale Wörterbuch der deutschen Sprache des 20. Jahrhunderts (DWDS). Trier, Rheinland-Pfalz: dwds.de. Arkiverad från originalet. Läst 11 december 2024 Lacombe, Jacques (1794–1795). ”Barbet” (på franska). Encyclopédie méthodique. Dictionnaire de toutes les espèces de chasses. Paris: H. Agasse, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. Läst 18 maj 2026 von Lexer, Matthias (1), red (1889). ”Pudel, Pudeln” (på tyska). Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. "vol. XIII". Leipzig: S. Hirzel, återpublicerad av woerterbuchnetz.de, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften, Niedersächsische Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, Kompetenzzentrum – Trier Center for Digital Humanities. Läst 8 maj 2026 von Lexer, Matthias (2), red (1889). ”Pudelhund, Pudelkopf, Pudelmütze, Pudelnasz, Pudelnärrisch” (på tyska). Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. "vol. XIII". Leipzig: S. Hirzel, återpublicerad av woerterbuchnetz.de, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften, Niedersächsische Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, Kompetenzzentrum – Trier Center for Digital Humanities. Läst 8 maj 2026 von Lexer, Matthias (3), red (1889). ”Pudeltreu, Pudelwohl” (på tyska). Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. "vol. XIII". Leipzig: S. Hirzel, återpublicerad av woerterbuchnetz.de, Berlin-Brandenburgische Akademie der Wissenschaften, Niedersächsische Akademie der Wissenschaften zu Göttingen, Kompetenzzentrum – Trier Center for Digital Humanities. Läst 8 maj 2026 Nationalencyklopedins ordbok, red (2023). Pudel. Malmö: ne.se. Läst 19 december 2024 Det Norske Akademi for Språk og Litteratur, red (u.å.). ”Puddel” (på norska (bokmål)). Det Norske Akademis ordbok. Oslo: naob.no. Arkiverad från originalet. Läst 14 maj 2026 Nyelvtudományi Kutatóközpont (Centrum för lingvistikforskning), red (u.å.). ”Puli” (på ungerska, med hjälp av Google översätt). Új magyar etimológiai szótár (Ny ungersk etymologisk ordbok). Terézváros: Magyar Tudományos Akadémia (Ungerska vetenskapsakademin). Läst 8 maj 2026 Oxford University Press (1), red (u.å.). ”French poodle, Poodle” (på engelska). Oxford English Dictionary. Oxford: oed.com. Läst 2 maj 2026 Oxford University Press (2), red (u.å.). ”Puddle” (på engelska). Oxford English Dictionary. Oxford: oed.com. Läst 2 maj 2026 Oxford University Press (3), red (u.å.). ”Spaniel” (på engelska). Oxford English Dictionary. Oxford: oed.com. Läst 2 maj 2026 Roget, Peter Mark (1987). ”Poodle”. i Kirkpatrick, Betty (på engelska). Roget's Thesaurus of English words and phrases. Harlow, England: Longman. ISBN 0582893631 Svenska Akademien, red (1939). ”Kärna”. Ordbok över svenska språket. "vol. XV". Lund: Lindstedts universitetsbokhandel, återpublicerad av svenska.se. Läst 1 maj 2026 Svenska Akademien, red (1957). ”Pudel”. Ordbok över svenska språket. "vol. XXI". Lund: Lindstedts universitetsbokhandel, återpublicerad av svenska.se. Läst 1 maj 2026 Svenska Akademien, red (u.å.). ”Luspudel”. Svensk ordbok. Lund: svenska.se. Läst 27 juni 2026 Unidad Interactiva del Diccionario, red (u.å.). ”Turco” (på spanska). Diccionario de la lengua española. Madrid: Real Academia Española. Arkiverad från originalet. Läst 15 maj 2026

Skönlitteratur

Anonym (1643) (på engelska). A Dialogue or, Rather a Parley betweene Prince Ruperts Dogge whose name is Puddle, and Tobies Dog whose name is Pepper &c. återpublicerad av Aquinas College, Grand Rapids, Michigan. Arkiverad från originalet. Läst 8 mars 2021 PDF Anonym (1882). Martin, Ernest. red (på franska). Le Roman de Renart. "vol. I". Strasbourg: K. J. Trübner, digital fotofaksimil, Google Books. Läst 14 juni 2026 de Balzac, Honoré (1855) (på franska). Les Petits bourgeois. Bryssel: Kiessling, Schnée et Cie, digital fotofaksimil, Gallica, Bibliothèque nationale de France. Läst 27 juni 2026 Beskow, Elsa (1925). ”Lilla Pricks äventyr. Sagospel i tre akter”. Barnteatern. Samling 5. Sagospel. Barnbibliotket Saga. "vol. CVI-CIX". Stockholm: Svensk läraretidnings förlag Beskow, Elsa (1918). Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Stockholm: Åhlén & Åkerlund, digital fotofaksimil, Göteborgs universitet. Arkiverad från originalet. Läst 25 april 2026 PDF Blanche, August (1847). Flickan i stadsgården. Stockholm: N. H. Thomson, digital faksimil, Litteraturbanken. Läst 27 juli 2026 Bulgakov, Michail (1980). Mästaren och Margarita. översättning Lars Erik Blomqvist. Stockholm: Almqvist & Wiksell. ISBN 91-20-01320-5 Collodi, Carlo (1902) (på italienska med hjälp av Google översätt). Le avventure di Pinocchio: Storia di un burattino. Florens: R. Bemporad & Figlio, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. Läst 24 maj 2026 Crane, Walter (1874) (på engelska). Old Mother Hubbard. London: George Routledge & Sons Dahlgren, Eva (2001). Lars & Urban och pudelstjärnorna. Stockholm: Piratförlaget. ISBN 9164200272 Flaubert, Gustave (1910). Fru Bovary. översättning anonym. Stockholm: Wilh. Siléns bokförlag Flaubert, Gustave (1857) (på franska). Madame Bovary. Paris: Michel Lévy Frères, återpublicerad av Ebooks gratuits. Arkiverad från originalet. Läst 20 november 2012 PDF Gautier, Théophile (1895). ”Dans la rue” (på franska). Émaux et Camées. Paris: G. Charpentier et E. Fasquelle, återpublicerad av Project Gutenberg. Arkiverad från originalet. Läst 30 juni 2026 von Goethe, Johann Wolfgang (1971 (1)). ”Studierzimmer” (på tyska). Faust. Eine Tragödie. Stuttgart: Reclam Verlag, återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE. Arkiverad från originalet. Läst 27 augusti 2011 von Goethe, Johann Wolfgang (1971 (2)). ”Vor dem Tor” (på tyska). Faust. Eine Tragödie. Stuttgart: Reclam Verlag, återpublicerad av Projekt Gutenberg-DE. Arkiverad från originalet. Läst 8 september 2011 von Goethe, Johann Wolfgang (1915). ”Faust. Sorgespel”. Faust och fauststudier. Skrifter (Viktor Rydberg). "vol. II". översättning Viktor Rydberg. Stockholm: Bonnier, återpublicerad av Projekt Runeberg. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Grimm, Jacob; Grimm, Wilhelm (1981). ”Nejlikan”. Sagor. "vol. I". översättning Ernst Lundquist. Stockholm: Gidlunds. ISBN 91-7021-374-7 Grimm, Jacob; Grimm, Wilhelm (1812). ”Die Nelke” (på tyska). Kinder- und Haus-Märchen. "vol. I". Berlin: Realschulbuchhandlung, återpublicerad av Wikisource. Arkiverad från originalet. Läst 25 april 2026 Heine, Heinrich (1857). ”Der tugendhafte Hund”. i Schad, Christian (på tyska). Deutscher Musenalmanach. "vol. VII". Würzburg: Stahel'sche Buchhandlung, digital fotofaksimil, Münchener DigitalisierungsZentrum, Bayerische StaatsBibliothek. Läst 12 juni 2026 Ibsen, Henrik (1882). ”Fjerde Akt” (på norska (bokmål)). En folkefiende. Köpenhamn: Gyldendalske boghandels forlag, återpublicerad av Universitetet i Oslo. Arkiverad från originalet. Läst 21 januari 2025 Ibsen, Henrik (2008). En folkefiende. Pjäser. "vol. I". översättning Klas Östergren. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-301723-5 Lindgren, Astrid (1960). Madicken. Stockholm: Rabén & Sjögren Oehlenschläger, Adam (1879). ”Erik og Abel”. i Liebenberg, F. L. (på danska). Oehlenschlägers Tragoedier. "vol. III". Köpenhamn: Selskabet til Adgivelse af Oehlenschlägers Skrifter, digital fotofaksimil, Internet Archive. Läst 19 maj 2011 Oehlenschläger, Adam (1825) (på danska). Øen i Sydhavet. "vol. III". Köpenhamn: Forfattarens Forlag, digital fotofaksimil, Google Books. Läst 23 april 2011 Stein, Gertrude (1995) (på engelska). The geographical history of America, or, The relation of human nature to the human mind. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5133-5 Steinbeck, John (1966). Resa med Charley. översättning Pelle Fritz-Crone. Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Tidskriftsartiklar och webbpublikationer med namngiven skribent

Ahlberg (Wennberg), Vivian (1971). ”Varför klipps pudeln så?”. Hundsport (Stockholm: Svenska Kennelklubben (SKK)) (nr 1–2). ISSN 0018-7690. Allen, Faye (2002). ”De geschiedenis van el Perro de Agua Español” (på nederländska, med hjälp av Google översätt). Our Dogs (Salford, Greater Manchester: Our Dogs Publishing Co Ltd, återpublicerad av Perro De Agua Español Club Nederland) (juni). Arkiverad från originalet. Läst 15 april 2013. Allen, Florence (2026). ”The unsolved mystery of Masterpiece the toy poodle, the world’s most valuable dog” (på engelska). Country Life (London: Future plc) (10 maj). ISSN 0045-8856. Läst 17 juni 2026. Andersson, Marita (2010). ”Skogens guld…”. Hundsport (Spånga: Svenska Kennelklubben (SKK)). ISSN 0018-7690. Arkiverad från originalet. Läst 16 maj 2026. Bagge, Bjarne m.fl., red (2012). ”Cosmo-Political Identity NoMad of Art”. Kjartan Slettemarks hemsida (Stockholm: kjartan.se). Arkiverad från originalet. Läst 8 februari 2012. Borgi, Marta; Cirulli, Francesca (2016). ”Pet Face: Mechanisms Underlying Human-Animal Relationships” (på engelska). Frontiers in Psychology (Pully, Schweiz: Frontiers Media SA) (7:298). ISSN 1664-1078. Burrow, Christopher (2016). ”Life Lessons From Steinbeck’s “Travels With Charley”” (på engelska). American Writers Museum Blog (Chicago: American Writers Museum). Arkiverad från originalet. Läst 28 juli 2026. Cain (1), Emily (u.å.). ”Charlemagne until 1890 (or so)” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 3 juli 2011. Cain (2), Emily (u.å.). ”Army dogs” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 14 februari 2021. Cain (3), Emily (u.å.). ”Poodles (and cousins) in language: German” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 6 juli 2014. Cain (4), Emily (u.å.). ”Poodles (and cousins) in language: French” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 24 september 2015. Cain (5), Emily (u.å.). ”Show dogs and their cousins” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 4 juli 2014. Cain (6), Emily (u.å.). ”Companions to genius (and etc.)” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 6 juli 2014. Cain (7), Emily (u.å.). ”Ships' and/or fishermen's dogs” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 19 maj 2014. Cain (8), Emily (u.å.). ”Ancient images (proto-Poodles)” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 5 juli 2014. Cain (9), Emily (u.å.). ”Poodle Music” (på engelska). Poodle History Project (Emily Cain). Arkiverad från originalet. Läst 28 maj 2013. Chersini, Nadine; Hall, Nathan J.; Wynne, Clive D. L. (2018). ”Dog Pups’ Attractiveness to Humans Peaks at Weaning Age” (på engelska). Anthrozoös (London: Taylor & Francis) (3). ISSN 0892-7936. Cano, Arna Canemque (1826). ”Moustache” (på engelska). Kaleidoscope (Liverpool: E. Smith & Co) (6). Läst 20 juni 2026. Coren, Stanley (2014). ”A Designer Dog-Maker Regrets His Creation” (på engelska). Psychology Today (New York: Sussex Publishers) (april). ISSN 2169-22. Läst 28 juni 2026. Ferm, Peter (2026). ”Morrhår”. Svenska Hunduppfödarföreningens tidning (Hultsfred: Svenska Hunduppfödarföreningen, Media Paper) (nr 1). Läst 28 april 2026. Forrest, Bob (u.å.). ”Munito – the Learned Dog” (på engelska). bobforrestweb.co.uk (Manchester: Bob Forrest). Arkiverad från originalet. Läst 10 maj 2026. Harvey, Jane (u.å.). ”Lagotto Romagnolo” (på engelska). Jane Dogs (Jane Harvey). Läst 16 maj 2026. Hasselgren, Catharina, red (2013). ”Registration figures worldwide – from top thirty to endangered breeds” (på engelska). Svenska Kennelklubben (SKK) (Sollentuna: skk.se, återpublicerad av dogwellnet.com). Arkiverad från originalet. Läst 17 juni 2024. Lanckmans, Alain (u.å.) (på engelska). An historian’s point of view about the barbet’s story. Barbet Français. Arkiverad från originalet. Läst 14 oktober 2012. Lindgren, Birgitta (2003). ”Några nyare ord i svenskan”. Språkvård (Stockholm: Svenska språknämnden) (nr 1). ISSN 0038-8440. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2017. PDF Lindholm, Åsa (1994). ”Pudel – livsglädje i lyxförpackning”. Hundsport (Spånga: Svenska Kennelklubben (SKK)) (nr 4). ISSN 0018-7690. Ludvigsen, Katharina; Byklum, Anita (2006). ”Rasepresentasjon: Puddelen” (på norska (bokmål)). Hundesport (Oslo: Norsk Kennel Klub (NKK), återpublicerad av Norsk Puddelklubb (NPK)) (nr 9). ISSN 0332-8813. Arkiverad från originalet. Läst 9 juni 2024. PDF Luther, Tine (2004). ”Andet end skødehund” (på danska). Hunden (Solrød Strand: Dansk Kennel Klub (DKK)) (oktober). ISSN 0018-7674. Arkiverad från originalet. Läst 6 juni 2014. PDF Metz, Gabriele (2009). ”Verband der Pudelfreunde Deutschland e.V.” (på tyska). Unser Rassehund (Dortmund: Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH)) (nr 5). Arkiverad från originalet. Läst 6 augusti 2013. PDF Nilsson, Mikael; Nilsson, Fredrik; Hult, Malin (2021). ”Domarkompendium Pudel”. Svenska Pudelklubben (SPK) (Sollentuna: skk.se). Arkiverad från originalet. Läst 30 augusti 2024. PDF Nodalli, Bruno (2007). ”Il barbone cordato” (på italienska, med hjälp av Google översätt). CCC Magazine (Lavagna, Italien: Club Cani Compania) (nr 13). Perella, Nicolas J. (1986). ”An Essay on Pinocchio” (på engelska). Italica (Urbana–Champaign, Illinois: University of Illinois Press) (nr 1). ISSN 2325-6672. Preston, Julian (u.å.). ”Barbet Breed History” (på engelska). The Barbet Club of Great Britain. Arkiverad från originalet. Läst 5 juni 2010. Sahlström, Kristina, red (2013). ”Ärftlighet hos pudelns färger”. Svenska Pudelklubben (SPK) (Stockholm: pudelklubben.se). Arkiverad från originalet. Läst 7 juni 2014. Sedin, Camilla (2011). ”Pudeln i kulturen”. Hundsport (Spånga: Svenska Kennelklubben (SKK)) (nr 10). ISSN 0018-7690. Skoog, Lotta, red (2024). ”Flerfärgade pudlar godkända”. Hundsport (Stockholm: Svenska Kennelklubben (SKK)) (nr 4). ISSN 0018-7690. Sundgren, Nils Petter (1996). ”Stilla dagar på Österlen”. Månadsjournalen (Stockholm: Bonnier Månadstidningar) (nr 9). ISSN 0349-4225. Ternon, Thibault (2025). ”L’histoire de Munito, le chien savant” (på franska). Le Cabinet d'Illusions (Rouen, Frankrike: Le Cabinet d'Illusions). Arkiverad från originalet. Läst 10 maj 2026. Vredegoor, Doris W.; et.al. (2012). ”Can f 1 levels in hair and homes of different dog breeds: Lack of evidence to describe any dog breed as hypoallergenic” (på engelska). Journal of Allergy and Clinical Immunology (Amsterdam: Elsevier) (oktober). Läst 28 juni 2026. Wheeler, Stephen (u.å.). ”An in-depth study on the FCI standard” (på engelska). The Scandinavian Poodle Magazine (Hovmantorp: Dogumentary Publications). Arkiverad från originalet. Läst 17 juli 2011. PDF Willes, Renée (1997). ”Frisyren som förvillar”. Hundsport (Spånga: Svenska Kennelklubben (SKK)) (nr 10). ISSN 0018-7690. Wood, Michael (1997). ”Sympathy for the Devil” (på engelska). London Review of Books (London: LRB Limited) (nr 20). ISSN 2978-056X. Arkiverad från originalet. Läst 24 maj 2026. Zahedi, Firooz (2000). ”Dog Star” (på engelska). The New Yorker (New York: Condé Nast) (11 september). ISSN 2163-3827. Arkiverad från originalet. Läst 29 maj 2026.

Tidningsartiklar

Alton, Peder (2001-09-10). ”Litteratur: Gosar med pudlar. Korv må dofta kärlek men Eva Dahlgrens hundkompisar förblir planscher.”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Läst 30 april 2026. Asplund, Karl (17 maj 1925). ”Akademiskt skuggspel”. Svenska Dagbladet (Stockholm). ISSN 1101-2412. B––z. (27 april 1919). ”Regeringen Hoffmans ställning svårare med varje dag”. Aftonbladet (Stockholm). ISSN 1103-9000. Läst 27 juni 2026. Billington, Michael (18 februari 2010). ”An Enemy of the People” (på engelska). The Guardian (London). ISSN 1756-3224. Arkiverad från originalet. Läst 30 maj 2026. Cederholm, Stina (6 januari 2026). ”Bibi har Barbour-sele, Archie Hermès-koppel”. Svenska Dagbladet (Stockholm). ISSN 2001-3868. Läst 30 maj 2026. Ebert, Roger (1 oktober 1980). ”Clair de Femme” (på engelska). Chicago Sun-Times (Chicago). ISSN 1553-8478. Arkiverad från originalet. Läst 23 maj 2026. af Geijerstam, Eva (9 augusti 1991). ”Monster i ny kostym”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Hedström, Ingrid (22 februari 2003). ”"En hel pudel" går på export”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Läst 9 maj 2026. Kreitling, Holger (15 april 2012). ”Wie Goethe auf den Hund kam” (på tyska). Welt (Berlin). ISSN 2509-4076. Arkiverad från originalet. Läst 10 maj 2026. Nyström, Martin (26 oktober 2005). ”Pudeln återupprättas i storartat dansverk”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Arkiverad från originalet. Läst 20 december 2012. Rubin, Birgitta (10 oktober 2013). ”Ett smittande skratt riktat mot makten”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Läst 9 maj 2026. Rydell, Malena (24 januari 2007). ”Frida Hyvönen”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Läst 31 maj 2026. Sjöblom, Anita; Hellberg, Anders (12 november 2002). ”Jan O Karlsson-affären: "En lysande föreställning"”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Läst 9 maj 2026. Sjögren, Margareta (26 november 1960). ”För snälla barn”. Svenska Dagbladet (Stockholm). ISSN 1101-2412. Wennberg, Anders (17 oktober 2010). ”Jag har sett pudelmannen!”. Gefle Dagblad (Gävle). ISSN 1103-9302. Arkiverad från originalet. Läst 21 april 2025. Åman, Johannes (22 september 2005). ”Pudlarna gör både politiker och oss andra dummare än vi är”. Dagens Nyheter (Stockholm). ISSN 1101-2447. Läst 9 maj 2026.

Webbpublikationer från organisationer

Agria, red (2023). Så här mår din labradoodle och cockerpoo. Stockholm: agria.se. Läst 28 juni 2026 American Kennel Club (AKC), red (2007) (på engelska). AKC Registration Statistics – Fact Sheet. New York: akc.org. Arkiverad från originalet. Läst 13 april 2011 American Kennel Club (AKC) (1), red (2011). ”Barbet” (på engelska). Meet the Breeds. New York: akc.org. Arkiverad från originalet. Läst 6 december 2011 American Kennel Club (AKC), red (1990) (på engelska). Official Standard of the Poodle. New York: akc.org. Arkiverad från originalet. Läst 23 februari 2025 PDF American Kennel Club (AKC) (2), red (2011). ”Poodle” (på engelska). Meet the Breeds. New York: akc.org. Arkiverad från originalet. Läst 21 juni 2011 American Kennel Club (AKC), red (2022) (på engelska). Retriever Hunting Tests - Eligible Breeds. New York: akc.org. Arkiverad från originalet. Läst 28 maj 2023 Asnières-sur-Seine, red (u.å.) (på franska). Le plan du cimetière des chiens. Asnières-sur-Seine, Frankrike: Asnières-sur-Seine. Arkiverad från originalet. Läst 8 maj 2012 PDF Australian National Kennel Council (ANKC), red (2008) (på engelska). Extended Breed Standard of the Poodle. Melton, Victoria: ankc.org.au. Arkiverad från originalet. Läst 16 oktober 2017 PDF Českomoravská Kynologická Unie (CMKU), red (2018) (på tjeckiska, läst med hjälp av Google översätt). Standarní chov odis. Prag: cmku.cz. Arkiverad från originalet. Läst 6 juli 2026 Club du Caniche de France, red (2011) (på franska). Couleurs du caniche. Lieu-Saint-Amand, Frankrike: clubducanichedefrance.fr. Arkiverad från originalet. Läst 26 september 2011 Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau, red (2009) (på franska). Regles d'elevage. Lieu-Saint-Amand, Frankrike: clubducanichedefrance.fr. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Confederação dos Agricultores de Portugal, red (2021). ”Cão de Água Português” (på portugisiska med hjälp av Google översätt). Catálogo Oficial de Raças Autóctones Portuguesas. Lissabon: Direcção Geral de Alimentação e Veterinária (DGAV). Arkiverad från originalet. Läst 15 maj 2026 PDF Dansk Kennel Klub (DKK), red (u.å.) (på danska). Avlskrav og avlsanbefalinger. Solrød Strand, Danmark: hundeweb.dk. Arkiverad från originalet. Läst 7 januari 2026 Deutscher Pudel-Klub e.V. (DPK), red (u.å.) (på tyska). Der Pudel. Leer, Niedersachsen: deutscher-pudel-klub.de. Arkiverad från originalet. Läst 10 oktober 2024 Deutscher Pudel-Klub e.V. (DPK), red (2024) (på tyska). Zuchtordnung DPK. Leer, Niedersachsen: deutscher-pudel-klub.de. Arkiverad från originalet. Läst 20 maj 2026 PDF Fédération Cynologique Internationale (FCI), red (u.å.) (på engelska). Members & Partners. Thuin, Belgien: Fédération Cynologique Internationale (FCI). Arkiverad från originalet. Läst 6 juni 2026 Fédération Cynologique Internationale (FCI), red (2024). Standard för pudel, FCI-nummer 172. Thuin, Belgien: Fédération Cynologique Internationale (FCI). Arkiverad från originalet. Läst 12 april 2025 PDF Gallica, red (u.å.) (på franska). Manuscrits du Roman de Renart. Paris: Bibliothèque nationale de France. Arkiverad från originalet. Läst 14 juni 2026 Hungária Puli Klub, red (2024) (på ungerska med hjälp av Google översätt). A puli eredete. Budapest: puli.hu. Arkiverad från originalet. Läst 11 november 2025 Jordbruksverket, red (2025). Antal hundar per ras 2025. Jönköping: Läst 30 maj 2026 PDF The Kennel Club (KC) (1), red (2009) (på engelska). Breed Standard for the Poodle (Miniature). London: thekennelclub.org.uk. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2017 The Kennel Club (KC) (2), red (2009) (på engelska). Breed Standard for the Poodle (Standard). London: thekennelclub.org.uk. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2017 The Miniature Poodle Club, red (u.å.) (på engelska). About the Breed. Norwich, England: miniaturepoodleclub.weebly.com. Arkiverad från originalet. Läst 16 april 2013 Museum Boijmans Van Beuningen, red (u.å.) (på engelska). Hieronymus Bosch - Real or fake. Rotterdam: boijmans.nl. Arkiverad från originalet. Läst 20 oktober 2013 Nederlandse Vereniging voor Stabij- en Wetterhounen, red (u.å.). ”Geschiedenis” (på nederländska med hjälp av Google översätt). Wetterhoun. Hilversum, Nederländerna: nvsw.nl. Arkiverad från originalet. Läst 15 maj 2026 Norsk Puddelklubb (NPK), red (2024) (på norska (bokmål)). Avlskrav og anbefalinger. Trondheim: puddelklubb.no. Arkiverad från originalet. Läst 27 april 2025 Novaforesta Barbets, red (2023) (på engelska). Barbet Bibliography. Cambridge: novaforesta-barbet.org.uk. Arkiverad från originalet. Läst 9 december 2023 Stadt Osnabrück, red (u.å.) (på tyska). Denkmal "Der Löwenpudel" vor dem Dom. Osnabrück, Niedersachsen: osnabrueck.de. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2011 The Poodle Club of America, red (u.å.) (på engelska). Poodles in Performance Sports. poodleclubofamerica.org. Arkiverad från originalet. Läst 25 april 2011 Poodles in Australia, red (2015) (på engelska). Trims and Colours. poodlesinaustralia.com. Arkiverad från originalet. Läst 9 januari 2015 Pudelklubben, red (2019) (på danska). Avlsrestriktioner og måleregler for pudler. Bolderslev, Danmark: pudelklubben.dk. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Pudelklubben, red (u.å.) (på danska). Pudelklubbens 60 års jubilæum. Bolderslev, Danmark: pudelklubben.dk. Arkiverad från originalet. Läst 26 januari 2010 Société centrale canine (SCC) (1), red (u.å.) (på franska). Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau. Aubervilliers, Frankrike: scc.asso.fr. Arkiverad från originalet. Läst 23 april 2025 Société centrale canine (SCC) (2), red (u.å.). ”Caniche” (på franska). Fiche de race. Aubervilliers, Frankrike: scc.asso.fr. Arkiverad från originalet. Läst 19 oktober 2014 Société centrale canine (SCC), red (2021) (på franska). Standard, chien pluricolore à poil frisé. Aubervilliers, Frankrike: centrale-canine.fr. Arkiverad från originalet. Läst 24 juli 2023 PDF Steinbeck in Schools, red (u.å.). ”Character Summaries” (på engelska). Travels with Charley. San José, Kalifornien: Martha Heasley Cox Center for Steinbeck Studies, San José State University. Arkiverad från originalet. Läst 28 juni 2026 Suomen Villakoirakerho, red (2010) (på engelska). Summary of the Nordic Poodle Meeting 2010. Lieto, Finland: villakoirakerho.com. Arkiverad från originalet. Läst 8 april 2016 PDF Suomen Villakoirakerho, red (u.å.) (på engelska). Welcome!. Lieto, Finland: villakoirakerho.com. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Sveland Djurförsäkringar, red (2026). Hundraserna som oftare och mer sällan besöker veterinären. Lund: sveland.se. Arkiverad från originalet. Läst 26 juni 2026 Svensk mediedatabas, red (2005). ”P1-morgon med Jörgen Huitfeldt”. SR, P1 2005-09-21. Stockholm: Kungliga biblioteket. Läst 2 juli 2026 Svenska Barbetklubben, red (2013). Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) för barbet. Spånga: skk.se. Arkiverad från originalet. Läst 21 augusti 2013 PDF Svenska Brukshundklubben (SBK), red (2023). Regler lydnadstävling. Farsta: brukshundklubben.se. Arkiverad från originalet. Läst 16 maj 2026 PDF Svenska Kennelklubben (SKK) (1), red (2019). Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) - Pudel, stor. Sollentuna: skk.se. Arkiverad från originalet. Läst 27 april 2025 PDF Svenska Kennelklubben (SKK) (2), red (2019). Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH) - Pudel, mellan, dvärg, toy. Sollentuna: skk.se. Arkiverad från originalet. Läst 21 november 2024 PDF Svenska Pudelklubben (SPK), red (2013). Om SPK. Stockholm: pudelklubben.se. Arkiverad från originalet. Läst 25 juni 2013 Svenska Pudelklubben (SPK), red (2017). Pudelavel under 2000-talet. Stockholm: pudelklubben.se. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2017 PDF Svenska Pudelklubben (SPK), red (2011). Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) för pudel. Spånga: skk.se. Arkiverad från originalet. Läst 5 september 2014 PDF Svenska Pudelklubben (SPK), red (2024). Rasspecifik Avelsstrategi (RAS) för pudel. Sollentuna: skk.se. Arkiverad från originalet. Läst 12 april 2025 PDF Svenska Spaniel- och Retrieverklubben (SSRK), red (2022). Retrieverjaktprov (B-prov). Bromma: ssrk.se. Arkiverad från originalet. Läst 16 maj 2026 PDF United Kennel Club (UKC) (1), red (2024) (på engelska). Standard, Multi-Colored Poodle. Portage, Michigan: ukcdogs.com. Arkiverad från originalet. Läst 1 september 2024 PDF United Kennel Club (UKC) (2), red (2024) (på engelska). Standard Poodle. Portage, Michigan: ukcdogs.com. Arkiverad från originalet. Läst 6 mars 2025 Verband der Pudelfreunde Deutschland e.V. (VDP), red (u.å.) (på tyska). Der Ursprung des Pudels. Reinbek, Schleswig-Holstein: pudelfreunde.de. Arkiverad från originalet. Läst 22 februari 2025 Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) (1), red (2024). ”Großpudel” (på tyska). Rasselexikon. Dortmund, Nordrhein-Westfalen: vdh.de. Arkiverad från originalet. Läst 14 december 2024 Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH) (2), red (2024) (på tyska). VDH-Zucht-Ordnung (VDH-ZO). Dortmund, Nordrhein-Westfalen: vdh.de. Arkiverad från originalet. Läst 6 juni 2026 PDF Versatility in Poodles (1), red (2019) (på engelska). Hunting/Field Poodles. Lakeside, Kalifornien: Versatility in Poodles, Inc. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Versatility in Poodles (2), red (2019) (på engelska). Nose Work Poodles. Lakeside, Kalifornien: Versatility in Poodles, Inc. Arkiverad från originalet. Läst 16 februari 2026 Versatility in Poodles, red (2023) (på engelska). Service Poodles. Lakeside, Kalifornien: Versatility in Poodles, Inc. Arkiverad från originalet. Läst 16 februari 2026 Versatility in Poodles, red (2026) (på engelska). Therapy Poodles. Lakeside, Kalifornien: Versatility in Poodles, Inc. Arkiverad från originalet. Läst 16 februari 2026 Wildwind Ancient Coins, red (2000). ”Ref Caesia 1 denarius” (på engelska). Sear Roman Coins and their Values. wildwinds.com. Arkiverad från originalet. Läst 19 december 2024 Österreichischer Club der Pudelfreunde (ÖCP), red (2013) (på tyska). Pudel und Mehrfarbenpudel. Götzis, Österrike: oecp.at. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2017

Konstverk

Botticini, Francesco (1470) (på engelska) (olja på panel). Tobiolo e i tre arcangeli. Florens: utställd på Uffizierna. Arkiverad från originalet. Läst 30 maj 2026 Burgkmair, Hans (1526) (på tyska) (träsnitt). Triumphzug Kaiser Maximilians I. Graz, Österrike: utställd på Universitätsbibliothek Graz. Arkiverad från originalet. Caillebotte, Gustave (ca 1884) (på danska) (olja på duk). Richard Gallo et son chien Dick, au Petit-Gennevilliers. Charlottenlund, Danmark: i privat ägo, utställd på Ordrupgaard 2008. Arkiverad från originalet. Läst 25 maj 2012 Chalon, John James (1820) (på engelska) (handkolorerad litografi). Les Tondeuses de chiens. London: utställd på British Museum. Läst 27 juni 2026 Cranach d.ä., Lucas (1540) (på engelska) (olja på panel). Hofjagd bei Schloss Hartenfels. Cleveland, Ohio: utställd på Cleveland Museum of Art. Arkiverad från originalet. Läst 29 april 2011 Cruikshank, George (1821) (på engelska) (kolorerad gravyr). Monstrosities. Exeter, England: i Royal Albert Memorial Museum & Art Gallerys (RAMM) samlingar. Dürer, Albrecht (1496–1497) (på tyska) (träsnitt). Ritter und Landsknecht. Kiel, Schleswig-Holstein: utställd på Kunsthalle Kiel. Arkiverad från originalet. Läst 19 januari 2015 de Goya, Francisco (1791) (på engelska) (olja på duk). La duquesa de Alba. Madrid: utställd på Palacio de Liria. Arkiverad från originalet. Läst 23 maj 2026 Gozzoli, Benozzo (1464–1465) (på italienska) (Al fresco). Partenza di sant’Agostino per Roma. San Gimignano, Toscana: Chiesa di Sant’Agostino, återpublicerad av Fondazione Federico Zeriti, Università di Bologna. Läst 21 juni 2026 Knaus, Ludwig (1880) (på engelska) (olja på duk). Hinter den Kulissen. Milwaukee, Wisconsin: utställd på Grohmann Museum. Läst 27 juni 2026 Landseer, Edwin (1840) (på engelska) (olja på duk). Laying down the Law or Trial by Jury. Derbyshire, England: utställd på Chatsworth House. Arkiverad från originalet. Läst 15 oktober 2017 Memling, Hans (1484) (på engelska) (olja på panel). Bathseba im Bade. Stuttgart: utställd på Staatsgalerie. Arkiverad från originalet. Läst 3 december 2024 Meyerheim, Paul Friedrich (1891) (på engelska). Dressur im Nebenzelt / Die wilde Madonna. New York: i privat ägo, utauktionerad på Sotheby's 2019. Arkiverad från originalet. Läst 23 maj 2026 Okänd mästare (1550-talet) (på engelska) (olja på panel). Bruiloft te Kana. Rotterdam: utställd på Museum Boijmans Van Beuningen, återpublicerad av Hieronymus Bosch - The Complete Works". Arkiverad från originalet. Läst 20 oktober 2013 Okänd mästare (ca 1494) (på engelska) (olja på panel). La storia della paziente Griselda. andra bilden i en triptyk. Siena, Toskana: Palazzo Spannocchi, utställd på National Gallery, London. Arkiverad från originalet. Läst 22 september 2011 Rembrandt (1631–1633) (på engelska) (olja på duk). Zelfportret in oosterse kleding met poedel. Paris: utställd på Petit Palais, återpublicerad av RKD Research. Arkiverad från originalet. Läst 13 april 2025 Slettemark, Kjartan (1975) (kostym). Pudel. Stockholm: utställd på Moderna Museet. Arkiverad från originalet. Läst 31 mars 2024 Stubbs, George (ca 1780) (på engelska). White Poodle in a Punt. Washington: utställd på National Gallery of Art. Arkiverad från originalet. Läst 16 juli 2026 van der Weyden, Rogier (ca 1445–1450) (på nederländska) (olja på duk). De Zeven Sacramenten. Antwerpen: utställd på Koninklijk Museum voor Schone Kunsten. Arkiverad från originalet.

Filmklipp och -trailer

Burton, Tim (1990) (på engelska) (trailer). Edward Scissorhands. Los Angeles: 20th Century Fox. Läst 29 maj 2026 Coen, Joel; Coen, Ethan (2003) (på engelska) (trailer). Intolerable Cruelty. Universal City, Kalifornien: Universal Pictures, återpublicerad av Youtube. Arkiverad från originalet. Läst 27 september 2024 Costa-Gavras (1979) (på franska) (trailer). Clair de Femme. Paris: Les Films Gibé, återpublicerad av Youtube. Arkiverad från originalet. Läst 18 december 2024 Fagerström-Olsson, Agneta (1997) (filmklipp). Hammarkullen. Göteborg: SVT Drama, återpublicerad av Youtube. Läst 18 december 2024 Guest, Christopher (2000) (på engelska) (trailer). Best in Show. Beverly Hills, Kalifornien: Castle Rock Entertainment, återpublicerad av Youtube. Arkiverad från originalet. Läst 29 maj 2026 Scribner, George (1988) (på engelska) (trailer). Oliver & Company. Glendale, Kalifornien: Walt Disney Feature Animation, återpublicerad av Youtube. Arkiverad från originalet. Läst 16 december 2024

Anmärkningar

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Pudel. Wiktionary har ett uppslag om pudel. Club du Caniche de France et des Chiens d'Eau, Frankrike